- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
428

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Lord Dane i kapellruinerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428,

hud och ett halfqyäfdt rop undföll hans läppar: ty detta
ansigte var den döde Harry Danes.

Detta ansigte och hans eget voro nästan tätt intill
hvarandra. De en gång förtrogna dragen framstodo
fullkomligt tydliga i månskenet, alltför tydliga för att lörd
Dane kunde misstaga sig på dem. Skulle han under sitt
senare lif komma att skrämmas vid minnet af att en
vidskeplig känsla af ryslig fruktan skakade honom till hans
innersta och att han såg sig omkring liksom sökande
något skydd? Det var blott för en sekund som hans ögon
vände» bort, men när han såg tillbaka var skepnaden
försvunnen.

Sedan han något återhemtat sig sprang han ut
genom den närmaste dörren. Ingen syntes till. Han sprang
rundtomkring ruinerna och sökte. Om det ej var en
vålnad måste det ha varit en man; en sak kunde lörd Dane
svärja på, om dét fordrades: att det ej varit någon
inbillning. Ingen syntes till, och att någon skulle kunnat
undkomma öfver höjderna i någon riktning var en
omöjlighet. Lörd Dane kom alltså till den slutsats att han
sett sin kusins vålnad.

Ja, han gjorde det. Han var en medelålders
engelsman af praktisk natur, och likväl trodde han det.
Ej gerna likväl; men han trodde det emedan han ej
kunde hjelpa det, emedan den vidskepliga öfvertygelsen
inom honom var oemotståndlig.

Han tog af sig sin hatt, gnuggade sig i ögonen och
stirrade uppåt skyarne och på månen för att öfvertyga
sig om att han icke drömde. Han visste att han tänkt
på sin kusin vid samma tid det hände, och han visste
hvilka besynnerliga synvillor en vidskeplig inbillning kan
åstadkomma. Allt fåfängt. Han kunde hvarken frigöra
sig från tron på uppenbarelsen eller från den fruktan
denna lemnade efter sig. Han skyndade så fort han

kunde till slottet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free