Rännstensungar och storborgare / 119 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XVI. Billighetslektyr. — Ett djärvt tilltag. — Ett råttbo i en annars komfortabel våning. — Hur samma råttor behandlade en katt. — Straffet. — Mitt första varietébesök och om det busliv, som den tiden fördes på våra varietéer. — Lindansaren Ricardos nedstörtande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Danska komikern Charles Haydn.

glömmer han väl dock aldrig.
Charles Haydn avled i Köpenhamn
våren 1924.

Man spelade även på vintern på
Mosebacke, men då i den här ovan
omtalade gamla av
Frälsningsarmén förhyrda salongen. Den
lokalen var en i sitt slag verkligt unik
gammal fröjdlokal. Den stora
salen var avdelad med en ridå, men
publiken fick detta oaktat upptaga
hela läktaren, varmed följde, att
när ridån gick ned, satt en hel del
publik inne på scenen. I sina loger
kunde de här, osedda av publiken
i salongen, driva allt möjligt nojs
med de i pauserna lediga artisterna.
Det skulle vara i »den gamla goda
tiden» något dylikt kunde
tolereras. Det liksom livet i allmänhet
i varietésalongerna. Det skreks, ja
det vrålades t. o. m., och den
uppträdande skulle stå på en
synnerligt populär fot med stampubliken på stället, för att
ostörd få sjunga en sång. Man tog sig även för att
bombardera de mindre populära artisterna med skedar, sockerbitar
och citronskivor. Träffade projektilen, blev jublet storartat som
när en diva t. ex. fick en citronskiva mitt på den öppna barmen,
där skivan satt som en ordensdekoration. Och, märkligt att
omtala, togo de uppträdande dessa busfasoner från publikens
sida med största lugn. De tycktes ha lika roligt själva, och
då så. Man får väl närmast en förklaring härpå, om man
betänker att den rikliga spritfloden gott räckte till på ömse sidor
om ridån.

Emellertid, inte var tillställningarna i fråga någon lämplig
söndagsskola för den tidens ungdom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>