Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
XVII. Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| XVII.</table>
Det olyckssaliga Mosebacke etablissemanget. — Luftseglaren Rollas djärva bragd. — Begravningen. — En ung trapetzkonstnärinna skadad. — Några korta drag ur Frans Hodells liv. Vad för övrigt Mosebacke beträffar, har ödet styrt så till, att jag råkat närvara vid etablissemangets tre mest katastrofala kvällar. En höstafton stod jag med i den väldiga folkhop som uppe på Mosebackes övre terrass skulle se lindansaren Ricardo uppträda på en mellan Södra teaterns tak och en hög mast spänd lina. Den gode lindansaren kom, det är oomtvistligt, rätt så upprymd ut från restaurangen, klädd i trikåkostym, och äntrade masten. Däruppe hade han den väldiga balansstången, och så började han promenaden över till teatertaket. Under »musikens toner och folkets jubel» skedde därefter återtåget. Kommen ungefär mitt på vägen, började mannen vingla på ett sätt, som absolut ej tillhörde programmet. Plötsligt tappade han balansstången och sjönk i sittande ställning ned på linan. Stången, som kunnat slå ihjäl hundraden, hamnade av en lycklig slump på nedre terrassen, där intet folk för tillfället uppehöll sig. Genom fönstret på teatertaket syntes en person ropa till lindansaren att söka taga sig tillbaka den vägen, men han hade bestämt sin egen väg, den olyckligaste. Han skulle taga sig ned på de tåg, vilka utgjorde stag, för att hålla linan spänd, och dessa tåg lossades också på hans kommando, där de voro fastsatta nere på terrassen. Han fattade nu om ett par av de närmaste linorna samt firade sig ned — men linan brast och den olycklige mannen störtade ned, hållande linan i händerna. Det var en fruktansvärd duns, när han slog i trägolvet, som den tiden täckte terrassen, och publiken var som förstelnad. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Mon Dec 11 15:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rannsten/0122.html 
|