Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mademoiselle!
Hon tycktes inte höra honom.
Han upprepade med ännu högre röst:
— Mademoiselle Esmeralda!
Förspilld möda. Den unga flickans tankar var
annorstädes, och Gringoires röst hade inte förmågan att kalla dem
tillbaka. Lyckligtvis blandade geten sig i saken. Den började
sakta draga matmodern i ärmen.
— Vad vill du, Djali? sade zigenerskan livligt, liksom
väckt ur en dröm.
— Hon är hungrig, sade Gringoire, förtjust att få börja
ett samtal.
Esmeralda började bryta sönder bröd, som Djali åt ur
hennes hand.
Gringoire föresatte sig att inte låta henne få tillfälle att
åter försjunka i drömmerier. Han vågade framställa en
ömtålig fråga.
— Vill ni således inte ha mig till man?
Den unga flickan fixerade honom skarpt och sade:
— Nej.
— Till älskare? fortsatte Gringoire.
Hon gjorde sin lilla grimas och svarade:
— Nej
— Till vän? fortsatte Gringoire.
Hon fixerade honom åter skarpt och sade efter att ha
funderat ett ögonblick:
— Kanhända.
Detta "kanhända", så kärt för filosoferna, gjorde
Gringoire djärvare.
— Vet ni vad vänskap vill säga? frågade han.
— Ja, svarade zigenerskan. Det är att vara bror och
syster, två själar som snuddar vid varandra, utan att
sammansmälta, två fingrar på samma hand.
— Och kärleken? fortsatte Gringoire.
— Ah, kärleken! sade hon och hennes röst skälvde och
hennes ögon strålade. Den är att vara två och dock endast
en. En man och en kvinna som smälter ihop till en ängel.
Det är himmelen.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
