Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 7. En bröllopsnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon talade på detta sätt, besatt gatudanserskan en
skönhet som slog sällsamt an på Gringoire och tycktes
honom stå i fullständig överensstämmelse med den nästan
orientaliska exaltationen i hennes ord. Hennes röda och kyska
läppar smålog till hälften, hennes klara och rena panna
förmörkades för ett ögonblick av hennes tankar, liksom en
spegel under en andedräkt, och under hennes långa
ögonfransar utstrålade en obeskrivlig glans, som förlänade hennes
ansikte denna idealiska mildhet, vilken Rafael återfann i
den mystiska föreningspunkten mellan jungfrulighet,
moderlighet och gudomlighet. Inte desto mindre fortsatte
Gringoire.
— Hurudan skall man då vara för att behaga er?
— Man måste vara man.
— Och jag, sade han, vad är jag då?
— En man med kask på huvudet, värja i handen och
guldsporrar på klackarna.
— Sant, sade Gringoire. Utan häst ingen man. Älskar ni
någon?
Hon satt ett ögonblick försänkt i tankar, så sade hon i
sällsam ton:
— Det skall ni snart få veta.
— Varför inte i kväll? fortsatte poeten ömt. Varför inte
mig?
Hon såg på honom med allvarlig min.
— Jag kan inte älska någon annan man än den, som kan
beskydda mig.
Gringoire rodnade och avhöll sig från att säga något. Det
var uppenbart, att den unga flickan syftade på den
obetydliga hjälp, som han kunnat lämna henne i den kritiska
belägenhet, i vilken hon befunnit sig två timmar tidigare. Han
kom nu åter att tänka på detta minne, som utplånats av hans
övriga äventyr denna kväll. Han slog sig för pannan.
— Apropå det, mademoiselle, så hade jag bort börja med
det. Förlåt mig min dumma förströddhet. Hur bar ni er åt
att slippa ur Quasimodos klor?
Vid denna fråga ryckte zigenerskan till.
— O, den där förfärliga puckelryggen, sade hon, i det
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
