Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 2. Råtthålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET
Råtthålet
Nu behagade läsaren följa med oss tillbaka till Grèvetorget,
som vi lämnade i går tillsammans med Gringoire för att
följa efter Esmeralda.
Klockan är tio på morgonen. Allting antyder dagen efter
en helgdag. Stenläggningen är täckt med skräp, band,
trasor, plymer, droppar från vaxfacklorna och kvarlevor efter
den allmänna utspisningen. Många människor flanerar
omkring, sparkande undan slocknade bränder från
lustelden, fallande i extas framför Pelarhuset vid minnet av de
vackra draperierna framför det föregående dag och
betraktande spikarna, den enda återstoden av det hänförande
skådespelet. Öl- och cidermånglare rullar sina kaggar mellan
grupperna. Några få individer, som uppenbarligen skall till
sitt arbete, skyndar förbi. Butiksägarna står i sina
boddörrar och pratar med varandra. Alla talar om helgdagen,
ambassadörerna, Coppenole, narrpåven; de tycks tävla om
vem av dem som skall visa sig kvickast och skratta mest.
Men under tiden har fyra sergeanter till häst, som fattat
posto vid skampålens fyra hörn, redan samlat omkring sig
en god del av folkhopen, som varit spridd över torget men
som nu dömt sig själv till att stå stilla och ha tråkigt, i
förhoppning att få bevittna bestraffandet av någon brottsling.
Om man, efter att ha betraktat denna livliga och
larmande scen överallt på torget, vände blicken mot den gamla,
halvt gotiska, halvt romanska byggnaden Tour-Roland, som
står i västra hörnet av kajen, såg man i fasadens hörnvinkel
ett stort breviarium med rika och bjärta målningar, skyddat
mot regn av en liten skärm och mot tjuvar av ett järngaller,
som dock tillät att man bläddrade i breviariet. Alldeles invid
detta breviarium fanns en smal glugg, skyddad av två
järnstänger, placerade i kors, och vettande mot torget, den enda
öppning genom vilken litet luft och ljus släpptes in i en liten
cell utan dörr, urholkad i den bastanta muren i husets bot-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
