Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon inte på länge hade varit i Paris.
De två förstnämnda hade denna särskilda gång, som är
kännetecknande för parisiskor, då de visar Paris för damer
från landet, och hon från landsorten ledde vid handen en
stor, knubbig pojke, som i handen bar en stor kaka.
Gossen lät modern släpa honom med sig och snavade för
vartannat steg, till stor förargelse för henne. Det är
visserligen sant, att han tittade mer på kakan än på marken.
Otvivelaktigt hindrades han av något allvarligt skäl att sätta
tänderna i kakan, ty han åtnöjde sig med att se på den med
kärvänlig min.
Under tiden pratade de tre demoisellerna (ty namnet
"dame" var då för tiden förbehållet adelsdamer) alla på en
gång.
— Låt oss raska på, demoiselle Mahiette, sade den
yngsta av de tre, som ävenledes var den fetaste, till henne från
landsorten. Jag är rädd för att vi kommer fram för sent. De
sade ju vid Chåtelet, att de genast skulle föra honom till
skampålen.
— Vad pratar ni nu för dumheter, demoiselle Oudarde?
inföll den andra parisiskan. Han skall stå två timmar vid
skampålen. Vi har gott om tid. Har ni någonsin sett någon
stå vid skampålen, Mahiette?
— Ja, i Reims, svarade hon från landsorten.
— Asch! Er skampåle i Reims, vad är den? En liten bur,
där de sätter in bondlurkar! Den är verkligen ingenting att
tala om!
— Vad för slag? Bondlurkar? utbrast Mahiette.
Bondlurkar på Marché-aux-Draps i Reims! Vi har mycket fina
brottslingar där kan jag tala om för er — sådana som dödat
både far och mor. Bondlurkar i sanning! Vad tar ni oss för,
Gervaise?
Säkert är, att landsortsdamen var nära att bli ursinnig på
sin skampåles vägnar. Till all lycka gav den diskreta
demoiselle Oudarde Musnier samtalet en annan vändning.
— Apropå det, demoiselle, vad säger ni om våra
flamländska ambassadörer? Har ni någonsin sett något så fint i
Reims?
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
