- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
181

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 2. Råtthålet - 3. Historien om en majskaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alldenstund det inte fanns någon dörr till cellen i
Tour-Roland, så hade man över gluggen huggit in i romanska
bokstäver de två orden:

"TU, OR A"1

Det var till följd därav, som folket som med sitt sunda
förnuft inte ser annat än rakt på sak hade givit denna mörka,
dystra och avskräckande håla namnet Trouaux Rats
(Råtthålet), en tolkning, som måhända är mindre sublim än den
andra, men i stället så mycket mer pittoresk.

TREDJE KAPITLET

Historien om en majskaka

Vid tiden för denna berättelse var cellen i Tour-Roland
bebodd. Om man önskar veta av vem, behöver man endast
lyssna till ett samtal mellan de tre präktiga borgarfruar, som
i detta ögonblick, då vi riktar uppmärksamheten på
Råtthålet, är på väg just dit, i det de går från Chåtelet upp mot
Grèvetorget.

Två av dem var klädda enligt tidens sed för parisiska
borgarhustrur. Deras fina, vita bröstduk, kjolen av blå- och
rödrandigt ylle, de vita strumporna, broderade i färger vid
anklarna och tätt åsittande om benen, de ljusbruna skorna
med breda tår och svarta sulor och i all synnerhet deras
huvudbonad — samma slags "horn", överlastat med band och
spetsar, som kvinnorna i Champagne bär än i denna dag —
tillkännagav, att de tillhörde denna klass av förmögna
borgarfruar, som står emellan, vad lakejer kallar "en kvinna"
och "en dam". De bar varken ringar eller guldkors, men det
var lätt att se, att detta inte berodde på fattigdom utan på
fruktan att bli bötfällda för det. Deras sällskap var utstyrt på
nästan samma sätt, men i hela hennes hållning och
uppträdande låg det något visst, som antydde hustrun till en liten
landsortsadvokat. Det syntes på hennes korta klänningsliv,

1 Du, bed!

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free