Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några droppar blod och litet getspillning. Den natt, som just
varit, var en lördagsnatt. Ingen betvivlade, att zigenarna
firat sin sabbat där på heden och hade ätit upp barnet i
sällskap med Belsebub, såsom det göres bland
muhammedanerna. När Chantefleurie fick höra talas om dessa ohyggliga
saker, falide hon inga tårar, hon endast rörde läpparna,
liksom för att tala, men kunde det inte. Dagen därpå var
hennes hår grått och dagen därefter hade hon försvunnit.
— Verkligen en förskräcklig historia, sade Oudarde.
Tillräcklig att få en burgundare att gråta.
— Nu förvånar det mig inte alls, tillade Gervaise, att ni
förföljes av fruktan för zigenare.
— Och det var förståndigt av er, fortsatte Oudarde, att ni
sprang just nyss med er Eustache, eftersom även de här
zigenarna kommer från Polen.
— Nej, sade Gervaise, det sägs, att de kommer från
Spanien och Katalonien.
— Katalonien! Ja, det kan hända, svarade Oudarde.
Polen, Katalonien, Vallonien, jag blandar alltid ihop de där tre
provinserna. Säkert är emellertid, att de är zigenare.
— Och säkert är, tillade Gervaise, att de har tillräckligt
långa tänder för att kunna äta små barn. Och jag skulle inte
alls bli förvånad, om Esmeralda själv också ätit litet i den
vägen, fastän hon snörper så på munnen. Hennes vita get har
alltför många konster för sig för att det inte skall ligga något
djävulskap under.
Mahiette gick vidare under tystnad. Hon var försänkt i
detta slags funderingar som så att säga är en fortsättning på
en sorglig historia och som inte upphör, förrän de
fortplantat vibreringen därav till hjärtats innersta fibrer. Men
Gervaise tilltalade henne:
— Det blev således aldrig känt, vad det blev av
Chantefleurie?
Mahiette svarade inte.
Gervaise upprepade sin fråga, i det hon samtidigt
ruskade henne i armen och ropade hennes namn. Mahiette
tycktes vakna upp ur sina funderingar.
— Vad det blev av Chantefleurie? sade hon, i det hon
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
