Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 1. Den till ett vissnat löv förvandlade écun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade kungliga prokuratorn i kyrkliga
angelägenheter utropat:
— Om den demon, som besatt denna get och som har
motstått alla besvärjelser, framhärdar i sin trolldom,
förbereder vi honom på att vi ser oss nödsakade att gentemot
honom tillgripa galgen eller bålet.
Gringoire badade i kallsvett. Charmolue tog upp från ett
bord zigenerskans tamburin, höll den på ett visst sätt mot
geten och frågade:
— Hur mycket är klockan?
Geten såg på honom med sin kloka blick, höjde sin
förgyllda framfot och stötte den sju gånger i golvet. Klockan
var verkligen sju. En rysning av förfaran drog genom
hopen. Gringoire härdade inte ut längre.
— Hon gör sig olycklig! utbrast han högt. Ni ser ju, att
hon inte vet vad hon gör.
— Tyst bland patrasket i andra änden av rummet! sade
rättstjänaren i skarp ton.
Medelst samma manöver med tamburinen förmådde
Jacques Charmolue geten att utföra andra konststycken,
som läsaren redan har bevittnat. Och tack vare en
synvilla, som är betecknande för rättegångsförhandlingar,
inträffade det nu, att samma åskådare, som kanske mer än
en gång ute på en offentlig plats applåderat Djalis
oskyldiga konststycken, blev förfärade, när de såg dem under
Jus-titiepalatsets tak. Det gavs inget misstag, geten var säkert
djävulen.
Det blev ännu värre, då kunglige prokuratorn hade tömt
ut på golvet de flyttbara bokstäverna ur en viss läderpåse,
som Djali burit vid halsen, och de såg, hur geten med sin fot
ordnade de spridda bokstäverna så, att de bildade det
ödesdigra namnet Febus. Den trolldom, för vilken kaptenen
hade fallit offer, tycktes vara ovederläggligt bevisad, och i
allas ögon var zigenarflickan, denna förtjusande danserska,
som så ofta hade bländat åskådarna med sin grace, varken
mer eller mindre än en förskräcklig häxa.
Hon å sin sida gav intet livstecken från sig; varken Djalis
vänliga smekningar, domstolens hotande tilltal eller åhörar-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
