Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 6. Tre män med hjärtan av olika slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För övrigt var det högst otrevligt att vistas i
Queue-en-Brie, en liten by av hovslagare och lagårdsdejor med hårda
händer, en lång rad av kojor och ruckel på ömse sidor om
landsvägen, en svans, såsom namnet anger. Fleur-de-Lys
hade varit hans näst sista förälskelse, en söt flicka med en
vacker hemgift, så att en morgon, när såret var alldeles läkt
och han antog att affären med zigenerskan på dessa två
månader blivit alldeles glömd, anlände den förälskade riddaren
till Logis Gondelaurier.
Han ägnade ingen uppmärksamhet åt en ganska stor
folksamling på den öppna platsen framför Notre-Dame.
Han kom ihåg, att det var maj månad, så han antog att det
var någon procession eller någon högtidsdag. Han band sin
häst vid ringen vid porten och skyndade med lätta steg
uppför trappan för att uppsöka sin fagra fästmö. Hon var ensam
med sin mor.
Fleur-de-Lys kände sig alltjämt betryckt av scenen med
trollpackan, hennes get, det förbannade alfabetet och Febus’
långa frånvaro. Men när hon nu såg sin kapten åter komma
in, tyckte hon, att han såg så bra ut i sin nya uniform och
hade en sådan förälskad blick, att hon rodnade av
förtjusning. Den förnäma unga damen själv var mera förtjusande
än någonsin. Hennes underbara hår var flätat vackrare än
någonsin, hon var klädd i himmelsblått som går så väl ihop
med en blondins hy (ett litet knep som hon fått lära sig av
Colombe) och hennes ögon hade denna trånande glans, som
klär den ännu bättre.
Febus, som inte på länge sett några andra skönheter än
la-gårdsdejorna i Queue-en-Brie, kände sig riktigt hänryckt
vid åsynen av Fleur-de-Lys, vilket kom vår kapten att visa
sig så ridderlig och artig att freden med ens var sluten.
Madame de Gondelaurier själv, som alltjämt satt med moderlig
min i sin stora länstol, hade inte längre hjärta att banna
honom. Vad Fleur-de-Lys’ förebråelser beträffar, så övergick
de till ett ömt kutter.
Den unga damen satt vid fönstret och broderade alltjämt på
sin neptunigrotta. Kaptenen stod lutad över ryggstödet på
hennes stol, medan hon mumlade sina ömma förebråelser.
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
