Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sådant företag som friborgarna nu försökte mot
Notre-Dame, var ingenting ovanligt i medeltidens städer.
Vad vi nu för tiden kallar polis, fanns inte då. I de folkrika
städerna, i all synnerhet i huvudstäderna, fanns ingen
central myndighet, som ordnade och styrde alla de andra.
Feo-dalismen hade gjort dessa stora samhällen till en högst
egendomlig byggnad. En stad var en samling av otaliga
herresäten, som delade den i olika delar av alla möjliga former och
storlekar. Därav uppstod tusende mot varandra stridande
polismyndigheter, eller rättare sagt, ingen polis alls. I Paris
tilll exempel fanns, förutom de hundrafyrtioen länsherrar
som krävde förläningsarrende, ytterligare tjugufem, som
gjorde anspråk på både domsrätt och förläningsarrende,
från och med biskopen av Paris, som rådde om hundrafem
gator, till priorn i Notre-Dame-des-Champs, som endast
ägde fyra. Alla dessa feodala lagskipare erkände endast till
namnet konungens överhöghet. Skaror av småtyranner
med uppbörds- och domsrätt omslöt staden med sina nät,
som trasslades in i varandra och inkräktade på varandra,
och plundring, rån och upplopp gled ständigt mellan
maskorna. Sålunda var det ingenting ovanligt, att pöbeln gick
till storms mot ett palats, ett familjehotell eller ett hus i de
mest befolkade delarna av staden. I de flesta fall blandade
sig grannarna inte i leken, såvida inte plundringen
utsträcktes till dem själva. De slog dövörat till för skottlossningen,
stängde sina luckor, barrikaderade sina portar och lät
striden avgöras med eller utan ingripande av vakten. Följande
dag sade man helt lugnt i Paris: "I natt blev Etienne
Barbettes hus stormat", eller "marskalken av Clermont blev
bortförd". Till följd därav hade inte bara de kungliga palatsen
utan även de enklare länsherrarnas residens sina
krenelera-de murar, sina skottgluggar och sina fallgaller över
portarna. Kyrkorna skyddades av sin helgd. Inte desto mindre var
somliga av dem befästade, ehuru inte Notre-Dame hörde
till dessa.
Men låt oss nu återvända till Notre-Dame.
Då de första anordningarna vidtagits (och till
friborgar-disciplinens heder måste sägas, att Clopins order blev utför-
381
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
