Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da under tystnad och med beundransvärd precision) steg
den värde anföraren upp på muren kring planen, höjde sin
hesa och barska röst och sitt ansikte mot Notre-Dame,
svängde sin fackla, vars låga fladdrade för vinden och
emellanåt beslöjades av sin egen rök, och ropade:
— Dig, Louis de Beaumont, biskop av Paris, ledamot av
parlamentsdomstolen, säger jag, Clopin Trouillefou,
konung av Thunes, prins av Argotien, narrbiskop: Vår syster,
falskeligen dömd för trolldom, har sökt en fristad i din
kyrka. Du är skyldig att giva henne skydd och värn. Men nu vill
parlamentsdomstolen taga henne därifrån, och du
samtycker därtill, så att hon skulle bli hängd i morgon på
Grèvetor-get, om inte Gud och friborgarna funnes till. Vi kommer
således till dig, biskop. Om din kyrka är helig, så är även vår
syster det. Till följd därav uppmanar vi dig att utlämna
flickan till oss, om du vill rädda din kyrka, i annat fall tager vi
flickan med våld och plundrar kyrkan. Vilket vi gärna vill
göra. Till vittne därpå reser jag härmed mitt standar. Måtte
Gud vara dig nådig, biskop av Paris.
Olyckligtvis kunde inte Quasimodo höra dessa ord, som
uttalades med ett slags dystert och vilt majestät. En
friborgare räckte standaret till Clopin, som med allvarlig min
stack ned det mellan två stenar. Det var en högaffel, från
vars tänder ett blodigt köttstycke hängde ned.
Då detta var gjort, vände kungen av Thunes sig om och
blickade ut över sin armé, en vild skara, vars ögon lyste
nästan lika mycket som deras pikar. Efter ett ögonblicks tystnad
ropade han:
— Framåt, gossar! Spräng portarna!
Trettio handfasta och bredaxlade män, som av utseendet
att döma var grovsmeder, trädde ut ur leden med hammare,
släggor, tänger och järnspett på sina axlar. De ryckte fram
mot huvudingången, steg uppför trappan, och ögonblicket
efteråt såg man dem allesammans stå nedhukade i
portvalvet och angripa porten med sina verktyg. En skara
friborgare följde efter för att hjälpa till eller se på, så att portalens
elva trappsteg snart var överfyllda av människor. Porten gav
emellertid inte vika.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
