Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 4. En alltför nitisk vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
injagande bjälken och satte foten på den.
— Här har ni den! utropade han. Prästerna har skickat
er den. Så bugade han sig mot kyrkan och tillade: Tack ska
ni ha, präster.
Detta morska uppträdande hade god verkan, ty därmed
var bjälkens trollkraft bruten. Friborgarna fattade åter
mod, och snart drevs den tunga bjälken, lyftad som en
fjäder av tvåhundra kraftiga armar, våldsamt mot den stora
porten, som man förut hade försökt spränga.
Vid stöten med bjälken mot järnporten dånade denna
som en väldig trumma. Den sprängdes inte, men hela
katedralen darrade, och dess djupaste ekon väcktes till liv. I
samma ögonblick började en skur av stora stenar falla ned
på angriparna.
— För djävulen! utbrast Jehan. Skakar tornen ned sina
balustrader över våra huvuden?
Men nu hade man kommit i farten, och kungen av
Thu-nes höll fast vid sitt första antagande. Det var alldeles säkert
biskopen, som försvarade sig, och till följd därav bearbetade
de porten ännu ursinnigare trots de stenar, som krossade
huvudskålar till höger och vänster.
Det måste omtalas, att dessa stenar föll en i sänder, men
att de följde tätt på varandra. Friborgarna kände alltid två
av dem samtidigt, än på sina ben, än på sina huvuden.
Nästan alla av dem gjorde verkan, och redan blödde och vred
sig många sårade och döda under fötterna på de
anstormande, som nu hade blivit ursinniga och alltjämt blev fler och
fler. Den långa bjälken dunkade regelbundet mot porten,
stenarna regnade ned, porten knakade, och inne i kyrkan
efterträdde det ena åskdånet det andra.
Läsaren har utan tvivel redan gissat, att det motstånd
som gjorde friborgarna så ursinniga, härledde sig från
Quasimodo. Slumpen hade olyckligtvis kommit vår döve hjälte
till undsättning.
Då han gått ned på plattformen mellan tornen, hade han
ännu ingen redig tanke. Han sprang några minuter av och
an på galleriet som en galning, såg från sin upphöjda plats
den kompakta massan av friborgare redo att storma fram
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
