Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven, och larmet från de stormande friborgarna nådde dem
mera dämpat. Den svala bris, som följer floden, prasslade i
lövverket på det enda träd, som fanns planterat på yttersta
spetsen av Terrain. Likväl befann de sig ännu i farans
omedelbara närhet. De närmaste byggnaderna var biskopens
palats och kyrkan. I det förstnämnda rådde uppenbarligen
den största uppståndelse. Dess mörka massa strimmades av
ljussken, som irrade av och an.
Mannen med lyktan gick rakt fram till Terrains
utskjutande udde. Längst ut vid vattnet stod en rad murkna pålar
med träribbor fastspikade på tvären, och över dessa bredde
en låg vinranka ut sina förkrympta grenar, påminnande om
fingrarna på en öppen hand. I skuggan av denna spaljé låg
en liten båt dold. Mannen gav Gringoire och hans
följeslagerska ett tecken att stiga ned i den. Geten följde efter dem.
Mannen själv steg ner sist av alla, sedan skar han av linan,
sköt med en lång båtshake ut båten, grep ett par åror, slog
sig ned i fören och rodde av alla krafter tvärs över floden.
Seine är mycket strid på detta ställe, och det kostade honom
en betydlig ansträngning att klara udden.
Gringoires första omsorg, då han stigit ned i båten, var att
lägga geten tvärs över sina knän. Han slog sig ned i aktern,
och den unga flickan, som erfor en obestämd fruktan vid
åsynen av den svartklädde, slog sig ned intill poeten.
När vår filosof kände, att båten vaggade, klappade han i
händerna och kysste Djali mellan hornen.
— O! utbrast han. Nu är vi räddade alla fyra! så tillade
han med djupsinnig min: Emellanåt står man i
tacksamhetsskuld till slumpen, emellanåt till sin egen fientlighet för
utgången av något stort företag.
Båten sköt långsamt fram mot högra stranden. Den unga
flickan iakttog med hemlig förfäran den okände. Han hade
omsorgsfullt stängt sin blindlykta och skymtade nu endast
som en vålnad från fören av båten. Hans kapuschong var
alltjämt nerdragen över ansiktet som ett slags mask, och för
var gång han under rodden sträckte ut armarna, såg de
svarta, vida rockärmarna ut som ett par väldiga läderlappar.
Han hade ännu inte viskat ett enda ord. I båten hördes en-
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
