Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däst årornas plaskande och skvalpandet mot båtens sidor.
— Vid min själ! utbrast plötsligt Gringoire. Vi är lika
muntra och uppsluppna som uvar! Vi är lika tysta som
fiskar. Pasque-Dieu, mina vänner, jag skulle gärna vilja ha
någon att prata med! Ett ord, mitt vackra barn! Jag ber er, säg
mig bara ett enda litet ord. Apropå det så brukade ni ha en
besynnerlig liten grimas. Har ni den kvar ännu? Ni måste
veta, min kära vän, att parlamentet har full domsrätt över
alla fristader och att ni befann er i stor fara i er lilla cell i
Notre-Dame. Ack, den lilla trochylusfågeln bygger sitt rede
i krokodilens gap. Mästare, nu tittar månen fram igen.
Måtte de bara inte upptäcka oss! Vi utför en berömlig
handling, då vi räddar mademoiselle, och dock skulle de hänga
oss i kungens namn, om de grep oss. Ack, varje mänsklig
handling har två sidor. Den ene blir berömd för något, som
den andre får uppbära klander för. Den ene beundrar
Caesar och fördömer Catalina. Inte sant, mästare? Jaså, ingen
vill svara mig. Jag blir tvungen att prata för mig själv. Det
är, vad vi i tragedien kallar en monolog. Pasque-Dieu! Jag
måste tala om för er, att jag alldeles nyss träffat Ludvig XI
och att det är av honom jag lagt mig till med den eden.
Pasque-Dieu! De håller ännu på med sitt oväsen i la Cité.
Han är en gemen, elak gammal kung. Han är alldeles
inbäddad i skinn. Han är ännu skyldig mig betalningen för
mitt bröllopskväde, och han hade så när låtit hänga mig i
kväll, vilket hade varit högst otrevligt för mig. Han är snål
mot förtjänstfulla män. Under denne vår fromme och milde
monark knakar galgarna under bördan av hängda,
stupstockarna strömmar av blod, och fängelserna är
fullproppade. Denne kung plockar åt sig med ena handen och hänger
med den andra. Han är storleverantör åt fru Pålaga och herr
Galge. De stora berövas sina värdigheter, och de små får
alltjämt nya bördor att bära. Det är en furste utan rim och
reson. Jag tycker inte om honom. Och ni, mästare?
Den svartklädde lät den språksamme poeten prata på.
Han kämpade alltjämt mot den starka strömmen, som
skiljer la Cités förstäv från akterstäven på Notre-Dameön, som
nu för tiden kallas Ludvig den heliges ö.
435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
