Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristendomen kunde sålunda öfveralt dölja sig i
judendomens skugga, »denna högt berömda religion» säger
Tertullianus, »som ingen höll för lagstridig»; äfven i detta
hänseende voro de ända sedan Alexander den stores tid i
hela den kristna verlden spridda judarna, för att begagna
Augustinus’ uttryck, kristendomens pedagogi,[1] befordrare
af dess läror, utan att själfva ega något sinne för eller
egentlig kännedom af desamma. Visserligen inskred
statsmakten någon gång mot judarna själfva. Så beslöt senaten
år 19 e. Kr. — mot Julius Cæsars bestämmelse, som till
och med frikallat dem från krigstjänst, hvilket i ej ringa
mån bidrog att skaffa deras religion anhängare — att af
fyratusen frigifna, som antagit judendomen, alla vapenföra
skulle utskrifvas och sändas till Sardinien för att rensa
denna ö från röfvare. Skulle de ock, säger Tacitus, gå
under på grund af öns osunda klimat, vore dock detta en
ringa skada, vile damnum. Uttrycket säger oss mer än
tillräckligt, hur litet vigt romarna fäste vid israeliterna
och sedan vid de med dem förblandade kristianerna. Då
Caius Caligula fordrade, att hans bildstod skulle uppställas
i synagogorna motsatte sig judarna detta öfveralt. I
allmänhet aflopp detta trots mot den kejserliga viljan utan
några synnerligt menliga följder för dem själfva; endast i
Alexandria kom det till en blodig sammanstötning mellan
dem och pöbeln, hvarvid många judar dräptes.
Men någon öfver hela riket utsträkt förföljelse mot
judarna och kristianerna kom ej i fråga. Vi se också,
hur församlingen i Roma får i fred och ro växa och
förkofra sig. En utvisning som drabbade judarna och
kristianerna under Claudius, just på grund af deras inbördes
stridigheter — Tacitus, som missförstått anledningen
därtill säger, att judarna beständigt stälde till oroligheter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
