Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom det toleransedikt, som han och Licinius år 313
utfärdade. Det tillhör ej vår uppgift att visa, huru
soldyrkaren och nyplatonikern Constantinus, som först mot
slutet af sitt lif lät »all tvetydighet falla», blef helt kristen
och ej förrän på dödssängen mottog dopet, ansåg
statsklokheten fordra, att han så långt det kunde ske, utan att
gå den romerska statsreligionen alt för nära, gynnade
kristendomen och de kristna. Med hans efterträdare blir
kristendomen statsreligion och börjar i sin tur att förtrycka
och förfölja den förra statsreligionen.
Med kyrkans seger inträder en ny tidpunkt i
katakombernas historia. Öfver de förnämsta cemeterierna
uppstodo nu kyrkor, basilikor, där både påfvarna och öfriga
kristna altmera började skaffa sig hvilostäder. Fortfarande
var det dock en stor hop, som ville hvila i de välsignade
martyrernas närhet. Man har med stöd af de inskrifter,
som äro daterade, beräknat att i tidskedet mellan 338—360
komma två underjordiska begrafningar på en ofvan jorden;
under år 364—369 äro båda slagen likstälda, och sedan
aftaga de underjordiska altmera.
Vid uppbyggandet af de ofvan nämnda basilikorna
förfor man på ett för katakombernas framtida bestånd högst
menligt sätt. Då man skydde att störa martyrerna i deras
sista hvila, men ändock ville sätta deras graf — confessio
som den i sådant fall plägade kallas — i förbindelse med
templet, plägade man gräfva bort jorden från sidan af den
kulle, i hvilken katakomben var gräfd. Då grafven ej alltid
befann sig i cemeteriets första piano (se sid. 43), blef det
ofta nödvändigt att förstöra hundratals grafvar för att
komma åt en enda. Äfven detta var ett hinder för
begrafningar i katakomberna.
Ehuru de sålunda ej alltid voro så vårdade som
dessa kyrkans dyrbara minnesmärken förtjänat och det
öfveralt reste sig basilikor ofvan jord, besöktes de dock
flitigt både af de romerska kristna och främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
