Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pilgrimer. Kyrkofadern Hieronymus gifver oss en skildring af
de känslor som vid ett sådant besök fylde en troendes
hjärta: »då jag som yngling befann mig i Roma för att
idka studier (omkr. 360), plägade jag jämte jämnåriga
kamrater om söndagarna besöka apostlarnas och martyrernas
grafvar och nedstiga i de djupt i jorden urhålkade
kryptorna. Man finner i dem på båda sidor de aflidnas
kroppar och hela platsen är så mörk, att det synes som skulle
profetens ord här uppfyllas: ’de måste lefvande fara ned i
dödsriket’. Här och där intränger en smula dager
ofvanifrån; dock ser den snarare ut att komma från en liten
springa än från en ordentlig ljusöppning: skrider man steg
för steg vidare och åter finner sig försänkt i det djupaste
mörker, kommer man ovilkorligt att tänka på Virgilius’
vers:
Fasa där bor rundt om: nog tystnaden är att förfära.
Om man jämför dessa ord med den beskrifning, som
Prudentius omkring fyrtio år senare i sin ofvan anförda
dikt lämnar på den helige Hippolytus’ krypta och på
prakten i katakomberna, måste man sluta till att under tiden en
stor förändring försiggått. Påfven Damasus harmades
öfver den förstöring, för hvilken katakomberna genom ofvan
nämnda förfarande vid uppbyggandet af kyrkor öfver dem
blefvo utsatta, och beslöt därför att vidtaga åtgärder,
hvargenom martyrernas kvarlefvor skulle blifva tillgängliga
för de troende, utan att därför andra döda behöfde störas
i sin ro. Såsom förut blifvit nämdt, hade de kristna
under den sista stora förföljelsen vetat att skydda sina mest
firade helgons grafvar genom att med jord fylla de gångar,
som ledde till dem. Denna jord bortskaffades,
genomgångarna vidgades, nya trappor, bekvämare än de förra,
anlades, stora lucernarier insläpte luft och ljus, väggarna
stöddes, där så behöfdes, med tegelstensmurar, de förnämsta
cubicula utsmyckades med stor prakt, och på de
märkvärdigaste platserna uppsattes dessa minnestaflor, om hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
