Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans allra bästa vän. De voro också av alldeles
samma ålder.
Många gånger träffades sedan prinsen och
herdegossen vid det gyllene gallret och stodo
där och språkade med varandra, och
alltemellanåt utverkade prinsen av sin fader tillåtelse
att få bjuda Toto in i trädgården. Och så lärde
Toto prins Florestan att blåsa på vasspipan de
låtar, med vilka man lockar fåren, och många
andra vackra små visor, som Toto kunde. Men
aldrig fick prinsen gå ut till Toto och lammen
på den vida, gröna heden, ty konungen var
mycket rädd för att något ont skulle hända
honom, och i synnerhet fruktade han för den
mäktige och grymme jätten Bam-Bam, som han
visste var hans fiende.
2.
Borta i berget Hindu-Kuh, i en omätligt
djup grotta, bodde den fruktans-värde jätten
Bam-Bam. En dag steg han upp på bergets
topp och satte för ögat sin förtrollade kikare,
med vilken han kan se tre hundra mil åt alla
håll. Då fick han se den lille Florestan, gående
i sin faders trädgård; de gyllene lockarna glänste
i solen, och ovanom lockarna sken den lilla
krona av pärlor och diamanter, som prinsen
alltid bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
