Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den evangeliska missionens första uppspirande - C. Luthersk mission på 1700-talet - Hans Egede - Trankebarmissionens senare historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 75 -
kunniga människors upplysning har, är och skall blifva mitt enda
syftemål, ja, hjärtats oaflåtliga önskan intill min död». På hans
förslag blef i Köpenhamn upprättadt ett grönländskt seminarium, hvilket
han — sedermera under titel af superintendent (biskop) för missionen
— förestod ända till 1747. Sina sista år tillbragte han hos en dotter
i Stubbeköbing, där han dog den 5 mars 1758.
Missionen i Grönland har fortsatts intill våra dagar. Poul
Egede († 1789) ledde först missionsgärningen i Grönland, därefter i
Köpenhamn. Småningom blef hela Grönland inordnadt under kyrkan
(med 8 kolonier), men — oaktadt en och annan nitisk missionär —
blef det andliga arbetet i allmänhet illa utfördt, och man kan
knappast ända intill våra dagar säga, att den danska kyrkan gjort sin
skyldighet eller verkligen fullfört Egedes verk.
Trankebarmissionens senare historia.
Sedan vi sålunda sett de tre olika, från Danmark utgångna
missionsföretagen, som utmärkte 1700-talet, vilja vi återvända till det
första af dem, den ostindiska missionen. Ty icke blott erhöll denna i
det stora hela en vida större betydelse tör missionshistorien, enär
Finmarken och Grönland voro belägna blott i en utkant af världen; utan
ock fortfor tamulmissionen att ytterligare ett halft århundrade gå framåt,
buren som den var af den halleska församlingskretsens anda och
förböner, under det att lapp- och eskimo-missionerna efter stiftarnes död
snart tvinade bort, därför att — trots kunglig styrelse — det fattades
en lefvande ande bakom desamma.
Efter Ziegenbalgs död stod den trogne, men svage Gründler
ensam, men lyckligtvis ankommo redan samma år tre kandidater från
Köpenhamn. Till att börja med satte Gründler dem in i arbetet och
prästvigde den mest betydande bland dem, Schultze. Men strax
därefter sjönk Gründler alldeles ihop. Plågad af missionskollegiets
fortsatta kritik och krafvet på en »apostolisk» mission, begaf han sig trots
sin svaghet ut på en lång predikofärd, men måste snart vända sjuk
tillbaka och afled stilla i Herren den 19 mars 1720 i Trankebar,
där han kom att få sin graf bredvid Ziegenbalgs — liksom denne för
tidigt hädankallad, ett offer för enfaldiga missionsteorier i hemlandet.
Benjamin Schultze (född i Sonnenburg 1689), som nu måste
öfvertaga ledningen, var en ärlig och energisk man, som satte alla
sina krafter in på missionsarbetet. Men tyvärr saknade han både sund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
