- Project Runeberg -  Undervisningslära med särskilt hänsyn till folkskolan /
99

(1870) [MARC] Author: Fredrik Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

|
99
fallet blir frågan om det slags öfningar till befrämjande
af färdighet i modersmålets talande, som kallas:
a) Deklamationsöfningar. Inlärandet och det ordagran¬
na uppläsandet ur minnet af goda och väl valda stycken be¬
främjar i hög grad insigten och färdigheten i språkets talande.
Des. k. deklamationsöfningarne böra derföre, så snart lärjun¬
garnes förstånds- och språkutveckling det medgifver, flitigt
anlitas i skolan och fortgå äfven inom dess högsta klasser.
Genom det ordagrannt trogna återgifvandet af riktigt upp¬
fattade och väl inpreglade språkformer, vinner barnet en
ganska väsendtlig utveckling, reda och klarhet både i
intellektuelt och språkligt hänseende. Der hvarest dekla¬
mationsöfningarne försummas eller vårdslösas, der står
det derföre vanligen klent till med språkbildningen; då
ett flitigt användande af desamma deremot vanligen är
tecken till en god hållning i fråga om språkundervisnin¬
gen. Dessa öfningar måste emellertid ledas efter fullt
pedagogiskt riktiga grunder. Således innan man af bar¬
net fordrar, att det ordagrannt skall föredraga ett läse¬
stycke, måste man tillse att det förut i förståndet fullt
upptagit ifrågavarande stycke. Förklaring af det, som skall
deklameras, måste alltså föregå sjelfva deklamerandet;
der så icke sker, och uppfattningen således är bristfällig
eller kanske rentaf falsk, der blir deklamerandet endast
ett själlöst ordsvammel.
Sedan barnet med hörselsinnet uppfattat styckets
betydelse och innehåll, hört det förklaras af läraren, må¬
ste ytterligare en uppfattning genom synsinnet ega rum,
d. v. s. barnet måste sjelf läsa stycket ur boken, men
så läsa det, att ljudriktigheten och den rätta tonvigten
alltigenom vittna om riktig uppfattning. Efter läsandet
följer utanlärandet, styckets inpreglande i minnet. Detta
lärande utantill måste, åtminstone under de första läro¬
åren, ske i skolan och under lärarens tillsyn, på det bar¬

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfundervis/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free