Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 2. Förföljelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFÖLJELSEN. 1
ning om mildring af straffet; spöslitning användes å den
som olofligen svedjade. »Och, vid sidan af de under senare
delen af 1600-talet för hela riket utgifna förordningar om
skogarne, tillkommo för enskilda delar deraf åtskilliga reso-
lutioner och förklaringar, hvilka ofta innehöllo ganska vig-
tiga afvikelser från de allmänt gällande föreskrifterna.
Äfven landshöfdingarne torde på grund af den rätt, som
dem tillkom att meddela bestämmelser af ekonomisk art
inom sina län, ej sällan utfärdat vigtiga kungörelser i frå-
gan om skogsvården.» Allt detta gaf skogslagstiftningen
en ganska lokal karakter, och dess tillämpning gjordes be-
roende af vederbörande myndigheters mer eller mindre
goda vilja.
En mängd olika förordningar utkom derjemte, bland
annat en år 1650, som förbjöd finnarne att hålla sto, »efter
hingstarne ej fingo gå stilla på bete». Detta förbud, som
varade i 40 år eller till 1690, gjorde, att finnarne ej kunde
förse sig med dragare, utan nödgades köpa sina hästar från
Norge, hvarigenom den norska hästhandel kom i gång, som
bibehållit sig till senaste tid.
År 1671 blef det vid 40 marks vite likaledes förbjudet
att från skogen hemta barr och taga löf för getter och får,
och slutligen 1735 blef det förbjudet att hålla getter.
Äfven andra förordningar tryckte finnarne och äfven
bönderna hårdt. Så bestämde landshöfdingen G. Soop i
Vermland, att finnarne vid 40 marks vite ej finge sälja sina
kol der de fingo dessa bäst betalda eller dit de hade när-
maste vägen, utan tvingades att släpa dem till enkom an-
visade bruk, der de fingo åtnöja sig med det pris som af
bruksegaren bestämdes, hvilket den tiden utgjorde 16 styfver
per stig eller 2 runstycken per tunna. Vid finnarnes klagan
häröfver gillades detta pris af Bergskollegium och stadfästes
af konung Fredrik den 27 juli 1726.
Likaså förbjöds all timmerhandel med Norge, vid varans
förlust och 2 års fästningsarbete, lika för köpare och säljare
samt dem som hjelpte till att hugga och köra. En förord-
ning af 1682 stadgade, att de finnar som icke lärde sig
svenska skulle drifvas ur landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
