Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poesi och musik
Innan Shakespeare var dramatiker var han poet.
Det är ingenting märkvärdigt; men hans första
dikter äro de minst dramatiska till sin art, och’
detta är onekligen överraskande. Venus and
Ado-nis har han själv uttryckligen kallat sin
»diktar-fantasis förstling»; dikten är full av lantluft och
ungdomlig erotik och har väl slagit sina rötter i
Stratford; dess litterära ursprung fördelar sig
mellan Ovidius, som synes ha varit Shakespeares
favorit bland de latinska poeterna, och de närmaste
föregångarna bland engelska lyriker, Sidney,
Spenser, Marlowe. Arten är beskrivande, ja man
skulle gott kunna säga målande. Innehållet löser
sig i en rad tavlor utpenslade med omsorg. I det
frodiga sommarlandskapet höres hundskall, och en
hare ilar fram sökande skydd, först bland en
får-hjord, sedan under törnbuskarna, .tills han blödande
spåras upp och nedlägges. Mot denna bakgrund
tecknas Adonis, den sköne jägaren, och Venus, som
kärleksdrucken söker förföra honom. Dikten
tröttnar icke att framställa alla de kärlekens
"konster och alla de behag som utvecklas för att
övervinna den manliga strävheten. Den ändar
sorgligt, i det Adonis spetsas på ett vildsvins
betar; sorgligt, men icke tragiskt, ty hela
kompositionen är alldeles fri från känslan av den
mänskliga innebörden i berättelsen, där finns varken
karaktärer eller lidanden eller djup lidelse eller
personligt ansvar. Det hela är som sagt kyligt
måleri och liknar mest av allt en serie vävda
praktbonader från tidens italienska konst. Man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
