- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
33

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av detta prov gott sluta till att den unge
författaren var intagen i bildkonst, ja berusad av den; men
först och främst är det en litterär övning, utförd
med all den skicklighet och smak han på denna tid
kunde utveckla. Ungefär detsamma gäller om den
till tiden följande dikten Lucrece, som också är
berättande och har till ämne den förförda romerska
matronan och hennes öde. Det är en mera torrt
genomförd, rimmad berättelse.

Helt annat blir intrycket av det lyriska storverk
som heter Shakespeares sonetter. Denna samling
av 150 sonetter omnämndes första gången 1598
såsom cirkulerande i en liten krets av hans vänner,
men trycktes först 1609 utan författarenamn och
blev då berömd och omtyckt. Antagligen skedde
utgivandet utan författarens önskan och
medverkan. Säkert är att denna samling är en av
litteraturens olösta gåtor. Det är personliga utgjutelser,
riktade till olika adressater i tonfall som spegla
alla slags stämningar och infall. Man kan utan
större svårighet särskilja två grupper: den första
omfattar sonetterna 1—126 och handlar om
poetens kärlek eller passionerade vänskap för en
hög-boren skön ung man som i likhet med honom heter
Will och som uppmanas att gifta sig, »på det att
aldrig skönhets ros må dö»; den andra omfattar
n:r 127—152 och gäller en kvinna av mörk hy och
mörk karaktär, som med sin demoniska tjusning
håller poeten i band, som blir honom otrogen och
förför vännen. Som avslutning följa n:r 153 och
154 som äro av helt dekorativ och beskrivande art
och sålunda närma sig den tidigare lyriken.

Om tolkningen av denna diktsamling har det
länge rasat litterära strider som här icke kunna
eller böra i grund undersökas. Vare det nog sagt att
ett parti — Lee och Schiick — ser i dessa utgju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free