Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tualitet: De sexuella försyndelserna — och
svårigheten att döma dem rättfärdigt. Angelo, den
mognade puritanen, känner sig säker och upphöjd
över de lättsinniga ungdomarna av Claudios och
Lucios art. Han skulle säkert icke falla som de
för Wiens lätta damer. Men när han står inför
Isabella, den nunnelikt rena och oberörda, som
böjer sig för honom i smärta och ångest — då är han
i ett ögonblick offer för frestelsen som legat
fjättrad djupt inom honom. Den första gemenheten
avlar nya, så att han till sist då hertigen röjer hans
förfall, svindlar inför den hopade uselheten och
tigger om att genast sopas undan.
Scenen mellan Angelo och Isabella är en av de
första i »det stora maneret», värdig de tragedier
som nu formas eller ligga och vänta på gestalt. Där
är detta lilla utbrott om människans vana att
missbruka sina krafter:
O, nåderika himmel!
Du splittrar hellre med din svavelvigg
Den kantiga och sega ekens stam
Än liten myrt; men mänskan, stolta mänskan —
Iklädd en kort och liten värdighet
Och glömsk utav, vad minst hon borde glömma,
Sitt väsen skört som glas — lik ilsken apa
Så tokigt gycklar inför höga himlen
Att änglar gråta; hade de vårt lynne,
De skrattade sig alla dödliga.
De stora tragedierna,
JULIUS CMSAR. .
Författat 1601, utgivet 1623.
Källan. Biografierna över Antonius, Brutus och Julius
Caesar hos Plutarkus (i Norths översättning). Ett äldre
skådespel om Caesar, nu förlorat, uppfördes av
Shakespea-res sällskap 1594.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
