- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
122

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fabeln. Cassius som fruktar att Julius Caesar skall
utplåna varje spår av republikanskt väsen i Rom sluter sig
med Brutus och andra samman till en konspiration. De
besluta att mörda Caesar.

På den utsatta dagen varnas Caesar genom onda tecken
för att gå ut. Men man övertalar honom att icke fästa
sig vid dessa tecken. Han går till senaten och dödas där.
Marcus Antonius, hans vän, får tillstånd att hålla ett
liktal över, Caesar inför folket. Han lyckas uppelda sina
åhörare mot mördarna som bli tvungna att rymma.

Antonius förenar sig med Octavius och slår Brutus och
Cassius vid Philippi. Cassius dödas av sin tjänare,
Brutus dödar sig själv.

Julius Caesar har en oriktig titel. Caesar är icke
huvudpersonen utan en, visserligen väsentlig,
bifigur. Det är Brutus som har huvudrollen.
Shakespeare har icke något djupare intresse för offret;
det är samma förhållande i Macbeth där Duncan
bara är en gammal välvillig herre. Caesar har
möjligen en gång varit en storhet; nu är han en trött
och poserande man som mist det mäktiga greppet
över händelserna.

Brutus är det djupa samvetet — en man som
begår ett brott just på grund av ett övermått av
samvete. De obetydliga och lågsinnade som machinera
sammansvärjningen begagna sig av denna egenhet
hos honom. Han förlorar i fortsättningen spelet
genom sin omisstänksamma rättrådighet. Han
räknar icke med människor och är därmed
motsättningen till den verklige statsmannen. Handlingen
stiger och faller i en mäktig båglinje, och diktionen
äger ett lugnt majestät som är ett nytt drag hos
Shakespeare. Julius Caesar anses vara det första
av de stora verken, och det äger alla inre tecken
till den nya stilen. Orden ha fått liksom en ny
valör, tyngd av en djupare mening. Med några
drag har han framställt Caesar och Cassius och hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free