Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom det flugit utom dörrn att se
Om även Brutus knackade så omilt,
Ty Brutus, vet ni ju, var Caesars ängel.
Å, gudar domen om hur innerligt
Caesar höll Brutus kär. Den stöten var
Den grymmaste av alla, ty när Caesar
Såg Brutus stöta till, blev han förkrossad
Av en otacksamhet, långt starkare
Än mördarns arm. Då brast hans hjältehjärta
Och svepande sitt anlet i sin mantel,
Tätt vid grundvalen till Pompeji bildstod,
Som strömmade av blod, föll store Caesar.
O, vilket fall var icke det, I landsmän!
Där föllo ni och jag, vi föllo alla
Och mördarskaran jubilerade.
Ack ja, I gråten! Och jag ser I kännen
medömkans kraft. O, vilka milda droppar!
Ni goda själar! Vad? Ni gråta nu
när blott ni se vår Caesars mantel sårad?
Se här! (Avhöljer liket)
Här är han själv, av nidingshänder sargad.
HAMLET.
Författat 1601—2, utgivet i ofullbordad form 1603,
fylligare 1604.
Källan. Historien om Hamlet berättas först av dansken
Saxo Grammaticus i Historia Danica. Francis de
Belleforest återgav den i Histoires Tragiques, och en engelsk
version av den var känd av Shakespeare. Det fanns
dessutom ett äldre skådespel om Hamlet, som några tro vara
ett tidigare verk av Shakespeare. Han har i alla fall
känt det.
Fabeln. Claudius, broder till kungen av Danmark,
förgiftar honom, tar hans drottning och tron. Där börjar
dramat.
Hamlet, son till den mördade kungen, betryckt av
sin moders hastiga förmälning, återvänder till Danmark
från studier i Wittenberg. Hans fars vålnad uppenbarar
mordet för honom och tar ed om hämnd. Men han kan
icke dräpa Claudius, fastän han genom ett skådespel som
han låtit uppföra för konungaparet får visshet om deras
skuld. Under ett samtal med sin mor upptäcker han och
dräper en spion bakom tapeten. Det är icke kungen utan
den gamle hovmannen Polonius, far till Laertes och
Ofelia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
