Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lat persedel, en som icke hade förmått att
göra någon människa glad med sitt arbete vid
hyvelbänken och i vars händer den s. k.
skrubb-hyveln alltid passat bäst. Han var därjämte en
feg stackare. Detta hade »prästen» med egna
öron hört, då han under sin morgonpromenad
utanför stadsporten lyssnat på den unge
mannens jeremiader över de fruktansvärda saker,
som väntade honom i samband med
upptagningen i brödraskapet. Ynglingen hade vid detta
tillfälle haft en ung kvinna i sitt sällskap. Åt
henne hade han anförtrott, att man med en stor
yxa skulle giva honom många hårda slag. Vad
ännu värre var, man skulle med ett skarpt järn
»avhugga grenen från kroppen», om inte en skön
jungfru ingrep och lade ett gott ord för
honom. Det andra kapitlet i »predikan» handlade
om gesällvandringarna och den härlighet, som
väntade ynglingen ute i världen. Själv hade
»prästen» vandrat vida omkring och även besökt
Sachsen, »där jungfrurna växa på träd», och om
han hade tänkt sig för, skulle han ha tagit en
en av dem med sig till den arma ynglingen. I
det tredje kapitlet skildrades snickareyrket som
det förnämligaste hantverk, man kunde tänka
sig. Yrket symboliserades av fem pelare. Den
första av dessa kallades Toscana. Den »är oss
snickare väl bekant, bär en tung börda, liksom
en mur och är grov som en bonde». Den andra
kallades Dorica och kunde »liknas vid en
tapper hjälte, som just skall strida på fältet».
Jo-nica var den tredjes namn. »Den skall samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
