Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•261
föreställa folk, hurusom missväxtår voro ett straff för
den syndiga brännvinsbränningen, vare sig den bedrefs
af kronan eller folket i stugorna.
— Hvad gör du, Erik? frågade Anna och såg på en
hop späda barkremsor, som ynglingen hade
omsorgsfullt lagt vid sina fötter.
— Du är lycklig, du Anna, som ej förstår hvad
jag gör, genmälte Erik.
— Hva’ ska’ du ha’ barken till? återtog Anna, och
nu tycktes en aning uppstå hos henne, ty hon såg
nästan skyggt på barkhögen.
— Jo, det ska’ bli’ bröd åt far och mig, du. Först
lägger man barken i vattnet, att kådan må urlakas,
så torkar man och tröskar sönder remsorna, och så far
man till kvarnen, du. Vi hafva under sista åren måst
taga till barken, och i år ser då det för ödsligt ut på
den stora Tunaslätten. Det blir hvarken korn eller
kärna. Din far, som har penningar, hämtar säd
nerifrån "Guldkroken", har jag hört, men för oss, gubben
far och mäj finnes ingen sådan utväg. Men det ska’
väl lysa upp igen. Jag tänker fara in till "Käften"
och bli soldat.
Han torkade sin fuktiga panna och stödde hufvudet
ett ögonblick i den af tallkådan svärtade handen.
— Hör du, Erik, sade Anna, jag kommer ihåg, att
du talat något om, huru slagorna säga, när de tröska
bark åt människorna.
— Dä’ kan jag tala om, du. När det blir goda
korn i tilländan, och Gud har välsignat åkern, då ropa
slagorna : "Tack och tack". Men när vinternatten
mejat ned allt, och man i fattigmannens lada slår på bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
