Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin ciselerade rimfrostprakt! — och vända därpå
åter längs Björkbergets fot öfver Mon och
Hallen till dagsmålet.
När de stiga in i Pellasgårdens förstuga, höra
de genast af de lifliga rösterna inifrån, att ställets
värdinnor måste vara hemkomna; äfven
kyrkoherdens kraftiga bas och ytterligare en manlig
stämma blandas i sorlet. Ögonblicket därefter är
Martha hos dem, blommande varm och med
droppar af smält snö i de rödbruna hårslingorna.
Själfva te de sig som ett par veritabla saltstoder, Stens
helskägg är ett enda konglomerat af istappar och
ullbrämet kring Karl-Olofs fårskinnspäls knastrar
styft af snöbarken. Som den lilla förstugan är
för trång till alla ytterplaggen, för Martha dem
in i gässbustugan, där det är god plats på den
långa raden af klädhängare innanför dörren. Sten,
den hedersknyffeln, kommer plötsligt ihåg, att de
glömt att resa skidorna ute i portgången, och
dyker genast ut igen, och så få de kvarlåtna sig
ett härligt påtumanhand, tre fyra dyrbara minuter,
som de skynda att plocka med giriga händer.
»Hvad din kind är rosig och varm, min
älskade,» isäger Karl-Olof, »men du borde inte få
komma mig när, för jag har hela Östervikens
vinterkyla i min pälsragg.»
Och så trycker han henne ännu längre och
fastare in till sitt bröst.
»Hvad dina läppar är friska — nu, just nu
vill jag kyssa dem,» hviskar Martha till svar. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
