Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han griper hennes hufvud med bägge sina
händer och håller fdet inför sig likt ett strålande smycke,
medan en våg af ljusa blickar bryter fram mellan
deras ögon som gnistbågen mellan tvänne
elektroder.
Strax därefter gör hon sig dock lös ur hans
famn, hennes armar glida från hans hals och falla
tungt efter sidorna, hufvudet sänkes i
eftersinnande begrundan. Stens steg bullra åter mot
förstubron.
Då lutar hon sig blixtsnabbt in till hans öra
och hviskar jäktadt:
»Du måste lofva mig en sak, Karl-Olof; om
Agneta säger dig något i dag, något om mitt bröst
eller så, så tro henne inte! Det är bara
inbillningar. Hör du, tro henne inte!»
Det snör med ens till om Karl-Olofs strupe;
han vill svara, fråga, men får icke genast luft.
Sten står i dörren. Martha skakar leende på
hufvudet och springer honom till mötes.
Inne i matsalen inspekterar Agneta
middagsbordet, rättar på kuverten, de bronsgröna
tallkvistarna i Kählerkrukan under taklampan, de röda
äpplena i kristallskålen på skänken. Hon
välkomnar dem, hurtigt och hjärtligt som alltid, men
Karl-Olof får för sig, att det ligger nyansen af en
skuggning öfver de annars så frimodigt ljusa dragen.
I »lilla blå kammaren» bli de föreställda för
provinsialläkaren, en undersätsig femtioårsman
med kal hjässa, trubbiga drag, ett par spelande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
