Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109
de redan i det fallet väckt ond blod; äfvenledes,
ehura mindre, Sveriges erkännande af franska republiken
och ett skenbart godt förhållande med Fransoserna,
hvilket Iarl, till en del föranledd af sitt folks böjelser,
iakttog. Katariva, som säkerligen såg den franska
förvirringen med behag, ställde sig öppet som den
afgjordaste fiende till dess grondsatser och i allmänbet till hela
revblutionen, den hon i sina noter kallade en hednisk
fräckbet, en mänsklighetens afsky, hvaremot hon sökt väpna
hela verldens makter och furstar. Sjelf hade bon
ingen ling gjurt därför, ingen rysk man hade för den
skull gått öfver VWeichsel, men hon hade sökt
sysselsätta Österrike, Preussen och många andra i kampen
mot denna afsky, under det hon i all tystbet tagit Pålen
för sin räkning. Nog; han hade antagit denna rol
engång. Huaru det ihre sammanhanget än må vara;
resultatet var: berrtigen reste om sommaren 1796 före
Guslafs regeringsanträde jemte honom och det
praktfullaste följe till Petersburg, såsom enhvar hviskade, på
Katarinas befallning, som anvisat konungen en af sina
barnbarn till passande gemål. = Kejsarens sondotter
behagade honom, ty hon var skön och älskvärd. Allt
var afgjordt och man stod redan vid afslutandet. Då
blef frågan om den blifvande drottningens religion. Den
ryska stoltheten yttrade, att en rysk prinsessa alldrig
kunode ändra religionsbekännelse. Man fordrade för henne
ett grekiskt kapell och grekiska prester. När detta kom
till ynglingen Gustaf, sade han till hela sin omgifoings
förvåning nej och förblef vid sitt nej: Sverige, ytltrade
bkan med lugnt trots, är ett äldre och berömdare rike
än Ryssland, och dessutom vore det emot rikets lag
och en svensk konungs värdighet. Sveriges drottning
mäåäste vara af lutersk religion, Katarina harmades;
ynglingens följeslagare, som haft, Gud vet, hvilka planer
och förhoppningar, blefvo bestörta; han befallde att
rusta sig till hemresa och for nästan utan afsked sin
väg. Om något varit att frukta af Katarinas vrede,
hann ej visa sig; ty, svag och sjuklig, dog hon efter
några få månader en plötslig — och därföre säga mångay,
en Tiberii — död. Konungen af Sverige syntes
därigenom återställa ett bättre förhållande med Ryssland,
att han om hösten 1797 förmälde sig med en ung
marks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
