Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 10 —
grefviima af Baden, prinsessan Fredrika Dorothea,
hvilkens äldre syster var gift med storfursten Alexander,
älsta sonen af Katarinas efterträdare, kejsar Paul.
Hvarje människa, således äfven’hvarje furste,
plägar ordna och inrätta sitt lif, så mycket som möjligt,
efter silt hjerta. En ny berrskare — och se! nya
ministrar, Vänner, gunstlingar, planer, befallningar,
inrättningar. LCikväl måste man erkänna, att den unge
konungen bärutinnan förfor med hofsambet. Det var
naturligt, att han föredrog de män, som hans fader
anbefallt honom såsom sina trogna, och att han
aflägsnade sådane, som framställts honom såsom fiender. Men
i det hela gjorde han de nya omsättningarne långsamt
och förståndigt, utan tecken till häftigbet eller agg.
Endast Reuterholm, mot hvilken ej blott hofvets utan
hela landets stämma bhöjde sig, blef genast vid hans
tbronbestigning afsaft från sina ämbeten och förvisad
från slottet; men Armfelt, hvilken många Gustafvianer
framställt såsom en trohetens martyr, blef först & år
därefter 4799, vid kronprinsens födelse, återkallad. Det
var oundvikligt, att sådane förändringar ej syntes
såsom ett slags tadel eller avklagande af
riksföreståndarens förvaltning; oundvikligt, att ej örontasslare
till-räckligt funnos efter maktens omväxling — men
brorsonen iakttog likväl alltid den tillbörliga anständigheten
mot sin farbroder, äfvensom man måste erkänna, att
denne ej någonsin stämplat mot konungen, eller
underlåtit den yttre vördnaden för hans värdigbet. — Sedan
den solrök, hvilken hvilade öfver de båda första
håningsåren af hans regering, blifvit undanblåst, så
kommo sedan flera tillfällen, då konungen måste mera
framträda. Årven 1798, 1799 voro, det förra för torrt, det
sednare för vått och kallt och medförde dessutom,
gc’nom den ovanligt tidiga och stränga vintern, en dåli
fiskfångst. Alltså brist och nöd, som gingo in år 1800.
Mycken säd måste införskrifvas. Detta nedertryckte den
låga kursen än lögre, hvartill kom den svåra
konjunkturen för handel och sjöfart, i anledning af de båda
mäktigaste rikenas strid i nordsjön och atlantiska
hafvet; ett tillstånd, som ej blott bestod i den förra
osäkerheten, utan i något ännu värre, då hvardera
åbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
