Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 x
derna därtill. Han kan således ej begripa, hvad man
förstår med hans omnämnda passivitet. HKonungen
förklarar ännu en gång med glädje, alt hans deltagande
för tyska rikets väl och en oiaskränkt lydnad af dess
lagar därvtill föranlåtit honom. Detta tänkesätt bar
konungen ärft af sina förfäder, och det skall alltid
förblifva hans politiska system, så väl vid Tysklands
närvarande som tillkommande ställning.”
Förbittrad drog Gustaf Adolf under sommarn 1804
mot norden och anlände i midten af Sept. med sin
gemål till Stralsund. Ej blott monitörens och franska
dagblads utfall hade förbittrat honom, utan äfven danska
tidningars förolämpande anmärkningar och tillägg till
de förra. Konungen anförde besvär öfver detta prässens
ofog bos danska kabinettet, men då man svarade
likgiltigt därpå, följde nästan på samma tid förbudet emot
franska och danska tidskrifter och böcker. Så trädde
Gustafs förhållande till Frankrike med bitterbet i dagen
under detta år, och i följe däraf började han närma
sig till England, som redan några år glunkat om krig
med Frankrike; men man berörde hvarandra ännu ej.
I Stockholms tidning af den 42 Mars 1805 läser man i’
en berättelse, som kan utgöra en slags spådom om den
framtida beröringen. Hur mången trodde väl då för
tiden, alt sådane befallniogar från den mäktige mannen
skulle vandra 50, ja måbhända 3500 mil? Stället lyder
så: ”För några dagar sedan anlände till Petersburg två
-herrar v. Gränstein och Vernegues. Den förste var
adjutant hos Duc d’Enghien och blef med honom
tillfångatagen. Båda äro nu lössläppta från tempeltornet i
Paris, men med det besynnerliga villkor, att ej få
uppehålla sig på 50 mils afstånd från franska gränsen. En
bhögst oangenäm utsigt för de furstar, svm äro
inbegripna i denna orättvisa jurisdietion.”
Emedan konungen denna böst for åter och fram.
mellar Pommern och Skåne, och lät några kvigarskaror
öfverkomma från Sverige, så fruktade Pomrarne redan
då en påbälsning af Fransoserna, hvilka stodo i
bannoverska landet vid Elbe, cendast omkring 30 mil i rak
linie aflägse från pemmerska gränsen. Men hvarje klok
man insåg lätt, att detta i dävarande omständigheter ej
var att frukta. Så småaktig var ej Napoleons politik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
