Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf den fjerde Adolf (1796-1803)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 —
Pommerns besittning var för honom intet värdigt
föremål, det lilla landet kunde ej gifva några hjelpkällor;
men Sverige, som han ecj utan flotta kunde angripa,
förmådde dock på mångfaldigt sätt skada honom. Därföre
önskade han ännu alltid fred med Sverige. Pomrarne bade
emeliertid goda grunder för sin fruktan; de slötv af de
yttre tecknen, ty sedan förra året hade flera svenska
regemenler öfverkommit, och det arbetades på Stralsunds
fästningsverk, hvartill, som det sades, Engelsmännen
gåfvo penningar. Men under sommaren 1803 fick det
elt allvarsammare utseende. Först förekommo tvister
med kabinetltet i Berlin_, med hvilket Gustaf Adolf
redan i flera år stått i spändt förhållande, cmedan det
förkastat hans s. k. neutralitetspolitik. Nu tillkommo
under detta år nya orsaker. Preussen hade cj
likgiltigt kunnat åse Sveriges rustningar tätt vid sina
gränser, emedan det fruktade, att Napoleon kunde, på sitt
bäftiga sätt, däraf hämta föranledning att ej blott
besätta svenska Pommern, utan ock det värnlösa
MeckJenburg, af hvars bjelpmedel han kunde upprätta och
underhålla nya krigarskaror och falla Preussen i flanken.
Det frågade således efter meningen med dessa
rustningar och truppöfverskeppningar och förklarade bestämdt,
alt det af alla krafter skulle söka bhindra krigslågans
uppbhlossande bär vid Östersjön. Konungen af Sverige
svarade trotsigt, att han, såsom oafbängig monark,
hade att göra och läta, hvad honom bebhagade,
åberopaude sig på denna rätt och på sitt och sina
bundsförvanters svärd. Detta väckte missnöje, hvilket än mer
växtce, då han om våren återsände den HKongl. Preussiska
svarta Örns-orden med den stolta förklaringen, att han
ej mer kunde bära en orden, hvarmed sådant folk som
Napoleon och hans likar voro prydda"). ,Sedan
Napoleon blifvit kejsare, hade han stiftat sin
bederslegionsorden och sändt densamme till konungen af Preussen,
som, på curopeiskt herrskarevis, återsände gengåfvan
af den högsta preussiska orden.
Osterrike och Ryssland hade ändtligen under 41805
ärs sommar beslutat krig emot Napolcon, bhvilkens
vä
") Se bilagan N:o 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
