Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
av alla fat med viktig min och erbjuder Suse ett fat.
Men då de inte kunna komma överens om priset, blir det
intet köp av. Fru Wehner drack en kopp kaffe för
sällskap skull. John, ölutköraren behagade ta en kringla.
Han såg förtjusande ut, pojken, med de långa ljusa
lockarna, som omramade det rosiga ansiktet ocb föllo ned på
den blå sjömanskragen.
Kyrkoherden kom tillbaka från fru Kern. Hennes glädje
var rörande, hon kunde inte fatta, att hon fått sådan hjälp.
Med tårade ögon tackade hon gång på gång. Hon skulle
anstränga sig till det yttersta för att lära sig något
ordentligt. Den gamla mormodern hade också kommit
tillstädes, och då hon erfarit det underbara, höjde hon
händerna mot himlen och sade: »Ja, ja, den gode Guden
lever ännu!» Kyrkoherden tyckte, att hon sett ut som
en prästinna. De äldre barnen hade väl förstått, att
modern fått glada underrättelser, men de yngre hade vid
åsynen av moderns tårar sett så allvarliga ut. Fru Wehner
tog av sig hatten och lade bort parasollen, befriade också
Johns lockar från den bredbrättade halmhatten och
föreslog att få hjälpa till i trädgården.
Och på så sätt kom ny glädje in i de bedrövade sinnena.
Kyrkoherden hade dragit sig tillbaka till sitt arbetsrum
för att skriva brev. Han underhöll en livlig brevväxling
med lärda män och skriftställare, lärare och forna kamrater.
Knappast ett enda verk, som lät tala om sig, var okänt
i prästgården. Allting fann vägen dit. Och hur mången
författare läste ej förtjust tacksägelsebrevet från den
ensamma läsaren, som trängt till bottnen av verkets skönhet.
Ett sådant brev väcker lust att svara. Och sedan vandra
författarna över Thüringens berg och göra besök i det
gästfria prästhuset med dess finkänsliga invånare. Och
där bland de tysta bergen går det så bra att prata vid ett
glas vin om allt det sköna och ädla, som gör intryck på
människohjärtat.
Fru Wehner var rörande i sin outtröttliga godhet att
söka trösta de två damerna. Hon följde Suse i trädgården
och plockade vinbär. När korgen var full, satte de sig
båda i bersån. Fru Wehner satte på sig ett förkläde och
började rensa bären. Under tiden pratade de om allt, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
