Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. En ohygglig beskyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
35
intränger i den rikes stolta salar lika väl som i den fattiges hydda.
Och på samma sätt är det med glädjen. Den gästar i hyddan
lika väl som i slottet.
Ostörd lycka hade hittills, så länge man mindes tillbaka, rådt
på Funkhammar. Brukspatronen var en ärans man, älskad som
en fader af sina många underhafvande och hans fru var honom
en fullt värdig maka, hvilken inom hemmet skapade det ljufva och
sköna. Hon visste kvinnans höga, ofta förbisedda lott, och hon
var stolt öfver att veta med sig själf, det hon var hemmets
beskyddande och vidmakthållande ande.
Det talas mycket nu för tiden om kvinnans oinskränkta
verksamhetsfält. Man säger, att det bland kvinnorna finnas allt för
stora kraftiga och hjältemodiga andar, för att de borde låta nöja
sig med hemmets enkla sysslor.
Det kan väl hända, att så är, enligt en del personers syn på
saken. Men förvisso är den åsikten skef. Ty hvilken kvinna är
månne för stor, för fin och för lärd att ägna sig åt danandet af
ett hem? Hvad skulle väl en kvinna göra, som är viktigare och
skönare än detta?
Hem!
Allt hvad människan önskar, allt hvad hon hoppas, är
innefattadt i detta enkla ord.
Hemmet innesluter kärlek, frihet och ro.
Hem! utropar den utsväfvande mannen trött på källarlifvet.
Hem! utropar vandringsmannen i ett främmande land, i det
att hans moders, systers, dotters kärlek rinner honom i hågen.
Hem! utropar seglaren på lifvets haf, i det att han
förtvifladt kämpar mot bränningarne.
Hem! suckar den trötte pilgrimen, stapplande fram på
världens slippriga stigar.
Hem! Hem! suckade nu den blinde lille Edmund, som
aldrig sett sitt hem, aldrig skulle få se det, enligt hvad man kunde
tänka, då han var född blind och ingen läkare kunnat öppna hans
ögonlock. Men så liten han än var, kände han dock hemmets
välsignelse, och fasade för det lif, i hvilket han på ett så
ohyggligt och oförmodadt sätt blifvit utslungad. Eder och förbannelser
uppfattade nu stundligen hans öron, hvilka dittills hört sin moders
smekande stämma, sin faders lugna och tillitsfulla tal.
Ordet hem har en ännu större betydelse, när en kristen
människa använder det för att uttrycka sitt högsta hopp, hoppet
om ett kommande ljust lif, ett lyckligt hem på andra sidan
grafven. Och den lille Edmund hade ofta hört sina kärleksfulla
föräldrar tala med honom därom. De hade sagt honom, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
