Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. En ohygglig beskyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
skulle se ett härligt ljus en gång, äfven om han här på jorden
en liten tid vore dömd att vandra i mörker. De hade, sedan han
var helt liten, så liten att han knappt kunde fatta, hvad som
sades honom, börjat inpränta hos honom tålamod och förtröstan och
de hade med all kärleksfullhet sökt att gifva honom ett exempel
på det yttre ljus, han blifvit förvägrad. De älskade honom också
outsägligt. Kanske de älskade honom ännu mera just därför att
han var blind, än de skulle hafva gjort, om han icke haft detta
sorgliga lyte.
Hemmet är en skola, i hvilken allt det ädlaste och bästa hos
oss utvecklas till ett högre lif. Det är mödrarne, som uppfostra
hjältar och martyrer.
Uppfostran är också hemmets högsta mål, det vill säga
uppfostran i detta ords mest omfattande betydelse — föräldrars
uppfostran lika väl som barnens. I ett sant hem erhålla modern och
fadern genom gemensamma sorger, påpasslighet och kärlek den
sista och högsta uppfostran, som kan erhållas här på jorden.
Ett verkligt hem är något så stort och skönt, att förmågan
att bygga och sköta ett sådant borde ställas högt öfver alla andra
egenskaper. Bildhuggaren, som ur den liflösa marmorn framkallar
ögonskenligen lefvande gestalter; målaren, som på duken framkallar
bilder af stor skönhet, arkitekten, som uppför katedraler och
skyhöga torn — ingen af dem kan jämföras med den anspråkslösa
konstnärinna, hvilken medels ringa medel, som den ombytliga, själfviska
världen erbjuder, danar denna jords härligaste fristad —
ett sant hem. Ett sådant hem kan anses som det skönaste konstverk,
som människoförmåga kan åstadkomma, ty det innebär
begreppet om själens högsta ro och trefnad.
Hemmet är också verkligen ett konstverk, hvilket kan
skapas endast genom begåfvade kvinnoandar. Mannen är härvid
endast en medhjälpare, medan kvinnan är den ledande kraften —
bikupan är alltid i oordning, när den saknar drottning.
Hur stor, hur ädel är icke den kvinna, som utför ett sådant
konstverk. Hon styr och ordnar allt i hemmet med en ständigt
vaken blick. Alla olika temperament finna tillflykt hos henne och
med en och samma arm kan hon förena de mest stridiga
temperament. Hon besjälas af ordningens ande, men en ordning som
alltid är förenad med tillmötesgående. Ingen såras eller förnärmas
i sina rättigheter genom hennes ordningskärlek, ty hon vet,
att ordningen är för familjens skull och icke familjen för
ordningens skull. Lugn och undergifven upptager hon de bördor, som
andra afkasta eller försumma. En hvar, som befinner sig inom
hennes verksamhetsområde, andas lättare och känner sig mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
