Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 8. När Venern kommit i raseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
61
Vid denna var Camarde med sin dotter Kira närvarande och
verksamma vid fickstölders föröfvande: men Moina stannade kvar i
det inre af lägret hos Edmund för att börja sin befattning som
barnsköterska.
Edmund, som numera var ovan vid att höra sig tilltalas med
sådan mildhet och på ett så godt sätt, som Moina gjorde det,
kände sig genast dragen till henne och sökte fristad i hennes
famn, såsom han förut sökt sådan i sin moders.
Den unga flickan tog honom på sitt knä, kysste och smekte
honom, samt frågade honom efter hans föregående öden, om hvilka,
såsom vi förut erfarit, han visste mycket litet. Hon betraktade
uppmärksamt hans medaljonger och frågade, hvilka porträtten
föreställde.
— Pappa och mamma, svarade han.
— Hvad heta de då? frågade hon.
— Brukspatron och nådig frun, svarade han nu som förut.
— Hvar har du bott, min lille vän? frågade hon.
— På herrgården.
Det var inte mycket upplysande svar.
Hur hade han kommit in bland zigenarne? Moina kunde
icke utgrunda det. Hon hoppades få reda därpå i sinom tid, men
tills vidare ville hon ej fråga därom, för att icke uppväcka
misstankar.
Då det blef tid att gå till hvila, lät Moina Edmund läsa sina
aftonböner i frid. Detta hade icke händt honom, sedan han
blifvit rof vad från sitt hem.
— Ack, jag tycker så mycket om dig, sade Edmund och
trefvade, så att han kunde slå armarne om hennes hals. Vill du
inte föra mig till min mamma?
— Käre Edmund, sade Moina medlidsamt, jag vet hvarken
hvem hon är eller hvar hon bor, och du kan ju inte heller
upplysa mig därom. Hur skola vi då kunna hitta till henne?
— Det vet jag inte, svarade Edmund suckande.
— Men nu skall jag tala om något för dig, kära Edmund,
fortsatte Moina. I morgon får du lof att lära dig att förtjäna
ditt uppehälle.
— Nej, det behöfver jag väl inte, sade gossen, ty mamma
och pappa betala nog det. Tror ni inte, att de göra det?
— Nej, min lille vän, sade Moina, din pappa och mamma
kunna inte göra det numera. Du måste dela ditt bröd med de
öfriga af bandet. Men kalla mig inte ni, utan säg Moina, jag
heter så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
