Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
202
Adèle väcker, retar friherrinnans nyfikenhet. Hon frågar henne
efter hennes släkt, om hennes omständigheter och Adèle upptäcker
sig, modig genom den välvilja friherrinnan visat henne. Då
skall unge baronen omfamna sin mor eller, om det behöfs, falla
till hennes fötter, han skall besvärja henne med all den känslans
eld, han är mäktig, att göra hans lif fullt af sällhet och han mor,
öfvervunnen genom sin brorsdotters utmärkta egenskaper, skall
lägga hennes hand i sin sons.
Sådan var baron Axel Lejonmans roman, hvilken han nu full
af extas, utvecklade för Adèle och Tilda.
— Luftslott, sade Adèle misströstande.
— Nej, hvarje omständighet, jag sagt, kan slå in, försäkrade
baronen.
— Men om de icke slå in? sporde Adèle.
— Om så olyckligt skulle vara, att sakerna icke taga en
sådan vändning, som jag tror och hoppas, så må i Guds namn du
Adèle återvända hit till Karlstad utan att ha blifvit känd af min
mor och utan att hafva blifvit utsatt för några ledsamheter.
— Men om hemligheten rörande min tilltänkta resa skulle
blifva upptäckt, hvad skola då de nogräknade och skandalhungriga
människorna säga? sporde Adèle.
— Ingenting!
— Jo, så här: Hon har rest till Stockholm tillsammans med
en ung man!
— Med sin kusin, skola de säga.
— De skola klandra mig.
— Och Tilda då, hon är väl förkläde nog!
— Jag kan ej följa med, sade Tilda.
— Hvad nu? utropade baronen. Det var ju afgjordt, att — —
— Jag förstår att jag inte kan, sade Tilda.
— Då vet jag ett annat sätt, sade baronen.
— Hvad då?
— Jag skall säga det sedan.
— Det är bäst, att jag stannar, sade Adèle.
— Aldrig i lifvet får du det.
— Hvar skall jag bo?
— I huset bredvid, nej, midt emot min mors.
— Hvad skola människorna säga?
— Så här: Den unge mannen, hon reste till Stockholm med,
var ingen annan än hennes kusin. Hon har bott i Stockholm i
ett aktningsvärdt hus. Hon har med sin resa icke haft annat
ändamål än att förväfva sig en aktningsvärd släktings ynnest.
Det är visst ingenting tadelvärdt i allt detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
