Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
912
samt gick upp till en liten stuga på en höjd. Det var mor Kittas
gamla pörte, man kommit till.
Det rykte genom taket, hvarför det syntes, att pörtet var
bebodt; men icke kunde väl mor Kitta lefva ännu, hur gammal
skulle hon då vara, tänkte Jerker.
Nu var han framme vid pörtet och öppnade luckan, som
tjänade till dörr.
Jerker studsade, då han tittade in i pörtet. Han skulle i
sanning varit sinnad att tro, att det var själfva mor Kitta, som
han såg. Där i pörtet satt en gammal gumma vid spiseln och
på golfvet låg utsträckt helt makligt en get.
— Guds fred här i pörtet, sade Jerker.
— Guds fred! svarade gumman utan att resa sig upp.
På rösten hörde Jerker, att det ej var med mor Kitta, som
han talade.
— Är det här mor Kittas pörte? sporde Jerker för att få
samtalet i gång.
— Har varit, sade gumman. Mor Kitta ligger sedan många
herrans år tillbaka i kyrkogårdsmull. Gud vare hennes själ
nådig. — Men vill herrn bli spådd, så går det nog an ändå.
— Jaså, kära mor spår, liksom mor Kitta gjorde?
— Jo, jo men, svarade gumman mystiskt.
— Nej, jag vill inte bli spådd, sade Jerker; men kära mor
kan få något ändå att rita i handen med, om någon fattig sate
skulle komma och vilja bli spådd, men inte har en penning att ge.
— Många äro nog de, sade gumman.
— I stället skall kära mor säga mig, hvad hon vet om
mor Kittas sista tid här på jorden, fortsatte Jerker samt tog upp
ur sin börs en silfverslant och gaf gumman.
— Får jag den hvita slanten? sporde gumman.
— Ja.
— Gud välsigne herrn.
— Var mor Kitta mycket sjuk, innan hon dog?
— Det är just det man inte vet. Visst var hon väl krasslig,
men hon ville aldrig ha någon hjälp och så en natt afled hon.
— Var hon ensam i pörtet då?
— Ja, blott getterna voro här.
Jerker suckade.
— Ligger hon på församlingens kyrkogård? frågade han.
— Ja.
— Har hon något kors?
— Nej, tycker någon det. Ett kors på mor Kittas graf!
Det skulle väl vördig prästerskapet rifva ned, tänker jag. Herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
