Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §9. Rättskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 9. Rättskipning. 47
lunda ett »tveäggadt bevisningsmedel». Till sin fulla ut
veckling kom den i Sverige först genom ingripande dels
af den kyrkliga dels af den kungliga lagstiftningen.!
Någon instansordning från häradsting till landsting Imstansora
förekom icke i äldsta tider och 6fverensstiimde icke med = "ing
deras rättegångssätt. Däremot kunde mål i första hand
upptagas vid landstinget, och i vissa fall föreskref lagen,
att så skulle ske. Först mot slutet af 1200-talet gåfvos
föreskrifter om vad. Sådana förekomma i svealagarna,
hvilka i jämförelse med götalagarna representera en mycket
modernare ståndpunkt.
Missgärningar, d. v. s. tillfogande af skada mot en Missgärning
persons lif, lem eller egendom, hade i de germaniska sam- och fredlöshet.
hällena karakteren af brott mot den frid, som land, härad
och ätt betryggade åt sina invånare eller medlemmar, af frids
brott. I mindre fall sonades de med: böter, i svårare med
förde de fredlöshet. Den fredlöse ställdes utom lagen, ute
slöts från samhällets skydd, han hade i Sverige att »söka
skogen» och kunde ostraffadt dräpas. Detsamma kunde
äfven ske, om missgärningsmannen ertappades å bar gär
ning. Fredlösheten var enligt svenska lagar följden af en
tingets dom, sedan käranden intygat att han öfverbevisat
sin motpart eller denne icke lyckats värja sig.? Det var
emellertid från början den enskildes sak att härvid ingripa;
någon offentlig åklagarmakt gjorde det icke. Däremot
hade närmaste by eller härad eventuellt att böta, om dråp
blifvit begånget och dråparen förblef oupptäckt. Först i
OGL. framträder i vissa fall konungens »soknare» såsom
åklagare men närmast för att bevaka sin herres rätt.
Island, samt från Danmark kommit öfver till Sverige. Något lån
från Frankrike är tills dato åtminstone icke ådagalagdt. Det skulle
i sådant fall ha förmedlats genom kyrkan.
! Med denna tingsnämnd, som med tiden under namnet härads
nämnd också blef fast, bör ej förväxlas den fasta institution af
»nämndemän», som redan den äldre VGL. antyder och som äfven i
andra landskap synes ha förekommit (jfr Schlyters Ordbok, Tillägg
under d. 0.).
2 Jfr VGL I, Af Wisdiank A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
