Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från äldsta tider till midten af 1200-talet - §9. Rättskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böter.
Nidingsverk.
Urbotamål.
48 Från äldsta tider till midten af 1200-talet.
Vissa orter skyddades redan under hedendomen af en
särskild högre frid, sålunda hemmet, templet, tinget, lika¬
så de tider, då offerfester eller tingsförhandlingar ägde
rum. Under kristna tiden förbyttes tempelfriden till kyrko¬
frid, och prästerskapet sökte utsträcka den högre friden
till andra tider, såsom de stora kristna högtiderna. Kvinna
åtnjöt särskild frid! men på samma sätt förde äfven vissa
personer en högre frid med sig, så t. ex. i främsta rummet
konungen, liksom husbonden, följeshöfdingen, jarlen.
De flesta fridsbrott kunde sonas med böter, om måls¬
äganden så ville, men det hände, att det då kräfdes af
motparten en »jamnaper ep», att han i dylikt fall skulle
nöja sig med samma bot (VGL. I, VS., 4). För dråp erlades
i sådant fall mansbot, i äldsta tid både till närmaste arf¬
vinge och till fränderna, ätten. Men som icke blott ätten
genom fredsbrottet blifvit kränkt utan äfven fridens offent¬
liga vårdare, så erlades böter äfven till dem, till häradet,
valle min», och till konungen. De senare (konungsböterna)
fingo med tiden för rättsväsendets och fridslagstiftningens
utveckling 1 Sverige en stor betydelse. Ett särskildt slags
hedersbéter (»pokkabot») erlades i vissa fall och till vissa
personer (jfr ofvan s. 25).
Fredlöshet var dock icke endast följden af en begången
missgärning. Den ådömdes äfven efter iakttagande af laga
formaliteter en tredskande gäldenär och var sålunda ett
tvångsmedel mot denne. Den kunde i öfrigt gälla endast
häradet eller hela landskapet. Fredlöshet öfver hela riket
torde icke förekommit före edsöreslagstiftningen.
Under hednatiden fanns det dock vissa förbrytelser,
som ej kunde sonas med böter utan medförde dödsstraff,
hvilket då ägde rum under religiösa ceremonier. Sådana
brott voro s. k. nidingsverk, gärningar, vid hvilka lådde för¬
räderi, svek, trolöshet eller eljest något förhatligt och veder¬
styggligt. Under kristen tid förvandlades dessa till s. k.
urbotamål eller bibehölls å dem lifsstraff. Lifsstraff fore¬
! Dreper maper kono, pet er nipingsverk alt. Hun a e frip
til mot ok til meessu, aldrigh wru sva mykil vigh i mellum manne.
VGL. I, Orb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
