Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 55. Konungamakten. 471
blomsterhélje: konungen »med sin favorit» ar den i hem¬
lighet misstänkte, hvars alla tankar, ord och gärningar
borde öfvervakas. Börjar icke Höpkens motiv för stän¬
dernas ingripande i kronprinsens uppfostran med påståen¬
det, att alla konungar, lämnade åt sig själfva, trakta efter
att utvidga sitt välde, däri sätta sin kungliga sällhet och
följaktligen med folket äga stridiga intressen! Man sökte
med öfvertygelsens styrka bevisa, att konungarne hade sin
ursprungliga värdighet från folkets godtfinnande och upp¬
drag, men man var aldrig riktigt lugn. Också yrkade En
Ärlig Svensk pa flera ställen, att ständerna när som helst,
äfven om konungen ej därtill gifvit någon anledning, kunde
inskränka hans rättigheter, som i allmänhet voro »villkorliga
och föränderliga» (jfr s. 444). De enda oföränderliga voro
rätten att »regera» med råds råde efter de lagar, ständerna
stiftat, och att öfverlåta denna rätt på sin manliga afkomma.
Några år senare uttryckte Pechlin tidehvarfvets grundtanke
med afseende på konungen mycket konsekvent (mem. 19/,,
1769): »>En konungs höghet består däri, att han föreställer
ett själfständigt, mäktigt och välmående folk. Styrelsen
föres i hans höga namn efter de af ständerna uppgifna
och af rikets råd tillämpade grunderna»! o. 8. v.
Försök att utvidga konungamakten. Riksfäderna hade pyrsök att ut¬
i sin opposition mot 1600-talets konungadöme drifvits till ’vidga ko¬
den »konstitutionella fiktionen» om en konung; som aldrig iii
ville annat än hvad ständerna ville, som ingenting ville i
strid mot regeringsform och försäkran. En konung under en
fri regering, menade Höpken, representerar allra bäst i sitt
råd, då en suverän herre gemenligen representerar i sitt
hof. Hvilken skillnad mellan det lifskraftiga, blodfulla vasa¬
konungadömet samt frihetstidens opersonliga och likväl miss¬
tänkta dygdespegel på tronen, sådan teorien kräfde honom!
Också kommo fiktion och verklighet snart i strid med hvar¬
andra. Det är sant, att frihetstidens första regenter genom
brist på omdöme, hållning och karakter i mycket berätti¬
! Jfr Tessins ord anförda hos Geijer, Teckning af frihetstiden,
sid. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
