Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII.
Månskenssvärmeri.
l,
En man, som på de lediga stunder, hans yrke sorn
stråtröfvare lemnade honom öfriga, ifrigt sysselsatte sig med
stjern-kunskapen, greps slutligen på bar gerning och dömdes till
döden. När fångpredikanten började att sockra på de bittra
pillerna med hänvisning till himmelens fröjder, svarade den
arme syndaren: »Ack, det är icke dessa fröjder, som trösta
mig, utan endast och allenast det säkra hoppet, att nu
ändtligen en gång få se månen bakifrån.»
Ja, månen bakifrån - det är i sjelfva verket en kinkig
punkt i studiet af jordklotets stora slutkatastrof. Den soni
med forskande blick betraktar månfotografierna, måste göra
sig den frågan: »Skola de katastrofer, hvilkas spår månens
synbara sida uppvisar i så otaliga minnesmärken, en gång
inbryta äfven öfver vår jord, eller har denna redan öfverstått
sin kris och befinna vi oss nu i fasen af kontinuerlig
ytindif-ferentism? Tränger förderfvet inifrån utåt eller utifrån inåt?
Skola vi förgås genom sjudande eldmassor eller genom
successiva instörtiiingar, som slutligen skola sträcka sig ända till
ytan?»
Svaret härpå är skrifvet på månens rygg. Vi veta
nämligen numera att på hans synliga, mot jorden vända sida,
tyngden är ringare än på den frånvända sidan, hvarför har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
