Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
tala med er om denna sak, hoppas jag få ett mera
gynnsamt svar än det, ni nu har givit mig, ehuru
jag är långt ifrån att nu anklaga er för grymhet,
därför att jag vet, att det är en inrotad vana hos
ert kön att ge en man korgen vid hans första frieri,
och kanske ni till och med nu har sagt så mycket för
att uppmuntra mig som ni anser vara förenligt med
den kvinnliga karaktärens sanna finkänslighet.
— Ni gör mig verkligen ytterst förlägen, mr
Collins, utropade Elisabet med en viss häftighet. Om
vad jag hittills har sagt kan förefalla er som en
uppmuntran, så vet jag inte, hur jag skall uttrycka
mitt avslag på ett sätt, som kan övertyga er om att
det verkligen är ett sådant.
— Ni måste, min kära fränka, låta mig smickra
mig med den övertygelsen, att ert tillbakavisande
av mitt anbud naturligtvis endast är ord. Mina skäl
för att tro detta äro i korthet följande: Jag tycker
inte, att min hand är ovärdig att mottagas av er
eller att det hem, jag kan erbjuda er, kan vara annat
än högst lockande. Min ställning i livet, mina
förbindelser med familjen de Bourgh och min släktskap
med er egen familj äro för mig högst fördelaktiga
förhållanden, och ni torde taga i ytterligare
övervägande, att, trots era många behag, det ingalunda
är säkert, att ännu ett giftermålsanbud någonsin
göres er. Ert arv blir olyckligtvis så litet, att det
efter all sannolikhet kommer att förtaga verkningarna
av er älskvärdhet och behagliga egenskaper. Som jag
därför måste draga den slutsatsen, att ni inte menar
allvar med ert avslag till mig, så vill jag tillskriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
