Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
det er önskan att stegra min kärlek genom uppskov
i enlighet med det gängse bruket hos fina unga
damer.
-^C?Jag försäkrar er, att jag inte alls har några anspråk
"på*’ den slags finhet, som består i att plåga en
aktningsvärd man. Jag ville hellre få det goda
vitsordet, att man tror mig vara uppriktig. Jag tackar
er åter och återigen för den heder, ni visat mig
genom ert anbud, men att antaga det är för mig
absolut omöjligt. Mina känslor förbjuda det alldeles
bestämt. Kan jag tala tydligare? Anse mig nu inte
som en fin ung dam, som har för avsikt att plåga
er, utan som en förståndig varelse, som talar sanning
ur djupet av sitt hjärta.
— Ni är alltigenom förtjusande, utropade han med
en min av klumpig ridderlighet, och jag är övertygad
om att, när mitt anbud blivit uttryckligen gillat av
båda era förträffliga föräldrar, det inte kan undgå
att bli antaget.
Elisabet ville icke ge något svar på ett sådant
framhärdande i uppsåtligt självbedrägeri/ utan drog
sig genast undan under tystnad, fast besluten att,
om han hårdnackat fortfor att betrakta hennes
upprepade avslag som en smickrande uppmuntran, vädja
till sin far, vars vägran kunde framställas på ett fullt
avgörande sätt och vars hållning åtminstone icke
kunde missuppfattas som tillgjordheten och
behagsjukan hos en fin ung dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
