Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtroende för folk. Först efter flera år erfor jag, att överste
Miller skickat extra telegram till min firma och däri
upphöjt mig till skyarna.
”If you think you are able to finish the trip, go ahead.
Moneyorder has been already forwarded to you.” Så lydde
telegramsvaret från England.
Överste Miller, som såg min tvekan, intalade mig mod
och hjälpte mig att skaffa nytt folk. Jag var nu blott 17
år, ledde expeditionen under ytterligare 8 månader, fångade
många värdefulla djur, lärde mig att inge respekt, tog till
revolvern, när situationen så fordrade, förde min jättestora
djurtransport i säkerhet till Calcutta och fortsatte därifrån
med en liten portugisisk trampångare, som jag befraktade
för mig, mitt folk och mina djur till Madras.
En välsignelse och stor hjälp för mig var det, att varken
tolkarna, singalesen eller vår kinesiske kock blevo
angripna av pesten. Alla fyra hade redan på andra dagen efter
epidemiens utbrott flytt sin kos, och det var först flera
veckor senare som jag återsåg dem.
I Madras unnade jag mig ett uppehåll på blott två
månader, förskaffade mig inom kort även där med hårda ord
och mina knytnävar respekt och gick sedan ut på nya
fångstexpeditioner.
Under en tid av 5½ år genomkorsade jag Främre och
Bortre Indien från norr till söder och från öster till väster.
Jag trängde in i det förbjudna Bhutan, utverkade även
fångstlicens i Nepal och kom till Afghanistan, där jag blev
tillfångatagen och några gånger befann mig i dödsfara, då
man trodde, att jag var engelsk spion. 2.000 punds
lösepenning räddade mitt liv.
I många trakter, som jag under dessa 5½ år besökte,
var jag den förste vite man, som där satte sin fot.
Det var mödosamma men underbara år. Jag lärde känna
människor och djur, land och folk. Framför allt
intresserade mig djuren; jag kände mig med hela min inre varelse
dragen till dem och trängde djupt in i de levande väsens
psyke, som man med orätt kallar för ”oskäliga djur”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
