- Project Runeberg -  20 års storviltsfångst /
30

(1932) [MARC] Author: Joseph Delmont - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Ur djurens verkstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det finns väl knappast något åtkomligt djur, som jag icke
härbärgerat i mina djurhus. Från den minsta skalbagge,
från den nättaste kolibri till jätteelefanten fångade eller
köpte jag dem.

Hela min kärlek, hela min själ tillhör djuren, ty jag
känner dem och vet, i huru hög grad de överträffa
människorna. Det är en stor lycka, att Gud icke givit djuren ett
mänskligt språk, ty då skulle vi alla skamset och ödmjukt nödgas
böja vårt huvud, när djuren gåve uttryck åt sin uppfattning
om oss.

Djuren känna icke till något svek eller någon falskhet.
Både vetenskapsmän och lekmän begå ett stort misstag, när
de tillskriva djuren dessa fula mänskliga egenskaper. Men
det är ett kapitel för sig.

Under två decennier har jag såsom djurfångare rest runt
hela jordklotet.

För att kunna fånga vissa djur måste man tränga djupt
in i djungeln och urskogen och långt ut på stäpperna.

Framför allt är det därvid av vikt att noga känna till
djurens vanor, att utforska var de ha sitt tillhåll och på
vilket sätt man kan fånga dem.

Att med ledning av ofta ytterst obetydliga kännemärken,
som den oerfarne aldrig kan upptäcka, finna spåren efter
varje särskild art och noga identifiera, vilket djur som
efterlämnat dem, är för nybörjaren ytterst svårt och förutsätter
årslånga vandringar och studier. Många kunna aldrig lära
sig det.

I Indien hade jag ofta medhjälpare, som på en enda
skadad gren eller på nästan osynliga märken i trädens bark,
ja t. o. m. på några nedtrampade grässtrån genast kunde
fastställa, vilket djur som passerat där, och även för huru
länge sedan detta skett.

De stora djurens spår är det givetvis ej svårt att
identifiera. Således är det särskilt lätt att följa elefanten, om
spåren icke äro alltför gamla.

I Afrika äro elefanterna ofta omtyckta vägbyggare och
leverantörer av långsamt glödande bränsle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:46:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/storvilt/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free